Ingen vill väl vara inspärrad. Jag försökte förklara detta för S igår. "Äh, det är lika bra han vänjer sig i fall han måste vara instängd då och då", svarade han. Varför skulle han behöva vara det och är inte det mysigaste som finns en liten katt som ligger i fotändan och spinner när man vaknar? Nåja. Han bodde ju på ca 10 kvm innan han kom hit. Men jag hade dåligt samvete hela natten. Tänk om kissen var rädd? Kände sig ensam? Fick panik rentav.
På morgonen hade jag svårt att öppna dörren till gästrummet. Något tog emot. Det var en söndertuggad heltäckningsmatta där katten förgäves försökt gräva sig ut, eller om det var att han skulle till Kina.
Jag betraktas fortfarande med viss skepsis och jag försöker som bäst vinna förtroendet tillbaka med "Fancy feast flakes".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar