Eftersom jag har så otroligt intressanta saker att berätta om. Men så är det. Jag går och vankar av och an i huset. Samtalar lite med katten, som nog tycker att jag är aningen overwhelming i mina känslouttryck och kelbehov. Men han låter sig klappas och hållas en stund. Varpå han biter mig i pekfingret för att signalera att nu får det vara nog för den här gången. Fyller på matskålen. Städar lådan en extra gång, för Tidy Cats och för att eliminera risken för oönskat territoriesprejande. Kollar emailen. Kollar emailen igen. Inget. Absolut nada. Sjukhusens rekryterare lyser som fyrbåkar med sin förbannade frånvaro. Kollar postlådan. Öppnar mobiltelefonen. Och igen. För säkerhets skull. Tänk om DE skulle ringa. Och jag missar det. Okynnesäter lite grann. Helst jordnötssmör (se föregående inlägg). Springer en löprunda. Kommer tillbaka och checkar av alla informationskällor. Ingenting. Rien. Nada.
En tämligen normal dag i min nuvarande tillvaro. Så förvänta er inga intressanta inlägg förrän de förbaskade djävularna ringer. Eller mailar. Och kallar till intervju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar