Ja, vi får se vart den leder. Vägen in i det nya årtiondet. 2009 kräver antagligen en summering. Såå... Jag avslutade 2000-talets första dekad med att fylla äldre och äntligen ta steget. Släppa alla borde och måste och skulle. Jag lämnade Sverige nästan som i landsflykt, men det behövde bli så. Jag kunde inte ägna det mera eftertanke. Då hade jag inte vågat. 2009 var året då jag insåg att jag kan förflytta mig hur långt bort som helst, men den riktiga resan pågår i själen. Det är där man måste hitta hem. Och jag tror att jag kommit en bit på vägen enbart med den insikten. Jag vet var jag ska reda mitt bo. Kloka H (som jag inte kan länka till eftersom jag är HTML-handikappad) skriver om att leva i nuet. Det har jag lärt mig. Det och att ett steg i taget räcker. Man måste resa sig upp innan man kan börja gå. Och var sak har sin tid. Klyschor som stämmer så väl. De finns de som inte kan resa sig. Bokstavligen. 2009 var året då min älskade morbror hamnade i det helvete han inte önskade sin värsta fiende. Han firar in det nya året med att koncentrera sig på att andas och skålar i sondmat. Livet är bräckligt, men när man är ung, frisk och oroar sig över om sminket sitter rätt eller om frisyren är förlegad, då tycks det oändligt. Möjligheterna sträcker sig bortom horisonten. Men det går inte att vänta. Imorgon kan vara för sent.
Jag tar ett steg in i 2010. Och sen får vi se vart det bär hän.
Till alla vänner som jag önskar vore här; Ett riktigt Gott Nytt År till er. Ni finns hos mig i tanken varje dag.
