Glamour

Missta er inte. Mina dagar ser ut som följande:

04.55 Uppstigning
05.25 Kliver in i bilen
05.25-06.15 Sitter fast på motorvägen och dricker kaffe
06.30 Ombytt och klar.
06.45 Operationsmössa på och uppställning med ett ansiktsuttryck som tidernas största byfåne
07.00-15.15 Operationer av varierande art och panikartade försök att göra mitt bästa
15.25-16.15 Ny trafikstockning och upprepade försök att hålla ögonlocken öppna på väg hem
16.30 Raklång i soffan med katten på magen

Resten av kvällarna brukar flyta på i en rafflande blandning av träning, plugg och förberedelse inför nästa dag, samt ett middagshopkok om jag har tid. Annars har Trader Joe's rätt schyssta fryslådor.
Ikväll tänkte jag göra något modigt. Jag ska ut på middag. Och är livrädd att jag kommer försova mig imorgon.

Overkligt

Idag skickades ett mail ut till alla anställda på sjukhuset. Ett memo om en övning som kommer att äga rum på torsdag. Inte brandövning. Jordbävningsövning. Jo, just det. "drop, cover, hold". Bara man kommer ihåg de tre små orden så är man en bit på väg. Dyk under närmsta solida dörröppning, operationsbord, eller vad som kan tänkas finnas till hands. Håll i dig för glatta livet. I händelse av ordentlig jordbävning hoppas jag dock att jag befinner mig på Main OR Ronald Reagan UCLA och inte i Santa Monica. Huvudsjukhuset är nämligen nybyggt och det sägs att det skall klara av skakningar på över 7 komma nå'nting på Richter-skalan. Santa Monica-byggnaden är från 1960-talet. Men det talas om att man ska riva eländet snart ändå. Så det kanske vore lika bra att kåken pulveriserades. Fast, då, som sagt, vill jag befinna mig på Main OR på huvudfilialen. För där har de också förnödenheter ifall man blir fast i upp till två veckor.

VirrVarr

Det snurrar i mitt huvud. Så fort snurrar det att jag inte riktigt vet var jag har fotfästet. Men det blir bättre. Sägs det. Här i USA har man som operationssjuksköterska två funktioner; circulating nurse och scrub nurse. Hur är det i Sverige? Pinsamt, men jag minns inte. Nåväl, två funktioner med helt olika ansvarsområden. Att cirkulera liknar mera att vara en "vanlig" sjuksköterska. Simultankapacitet och service omkring patienten. Scrub. Tja. Sterilklädd samt ansvarig för miljoner instrument och tillbehör. Jag har helt transporterat mig utanför min comfort zone. Fullständigt. Och när jag nu precis börjat vänja mig vid den obehagliga nervositeten, men även så smått börjat orientera mig på UCLA's main OR, då, DÅ är det dags att rotera till nästa filial. Santa Monica UCLA Medical Ctr and Orthopedic Hospital. Jeez. Tre veckor där. För att sedan förflyttas till Surgery Ctr, Westwood Plaza. I tre veckor. Och sedan tillbaka till main OR. Tre veckor senare: Jules Stein Eye Institute. För att sedan börja om från början igen. I mars påstår de att vi kommer att stå på egna ben. Pfft. I mars kommer vi (förutsatt att vi klarar av provanställningen) att placeras ut på någon av UCLA's ovanstående nämnda operationsenheter. Och jag har gett mig fan på att jag ska klara av det här. Så det är bara att bita ihop. Jag är glad att jag givits det här tillfället. Jag är nervös och sönderstressad. Men jag SKA klara av det. Och hör sen.

I'm definately not in Kansas anymore...

Fredag. Status post-jobb, post-after work. Ser fram emot en lugn helg med plugg, städning och vin. Och träning. Och sova. Lugn?! Nåja. Allting är relativt. Det har varit fyra intensiva första veckor. Så intensiva att jag inte ens har haft tid eller ork att reflektera över var jag är och vad jag gör. Men idag slog det mig. Jag insåg faktum när jag satt i personalrummet och åt min blåbärsyoghurt och stirrade ut över utsikten mot UCLA campus och Hollywood Hills. Damn, vilken hisnande känsla... Gulleråsen-Mora-Stockholm-Los Angeles, liksom. Huddinge sjukhus-UCLA. Rätt häftigt faktiskt. Och after worken idag var bra, bröt isen lite grann liksom. Alla tolv i gruppen insåg att vi är på ungefär samma prestations-stress-nervositetsnivå. Vi har hittills endast varit nere på operation fyra dagar, resten har varit teori eller övningar i gruppen. Det är kul, intressant, stimulerande men också LÄSKIGT. Nu går jag och vilar lite. Och återkommer med mer detaljerad info.