Don't mind me...

Jag bara lekte lite med layouten. Utan att egentligen ha en aning om vad jag håller på med. Är i övrigt helt utmattad. Jobbat över 3 dagar av 4 den här veckan. Vet inte vad jag egentligen ville skriva. Att jag är trött i hjärnan, inte orkade träna samt att katten nuförtiden är otroligt kelsjuk. Ja. Det var bara det.

Årstider efterlyses

Årstiderna i södra Kalifornien definieras enligt följande; varmt, varmare, varmast, tokhett, och färgskalan löper i grönt, beige, brunt, brunare... Häromdagen insåg jag att jag inte är riktigt orienterad till månad på året - eöh, juli? Nähä, det är redan september, jamen dåså. Och så existerar ju ingenting som liknar Industrisemester heller, här ligger saker och ting minsann aldrig nere för att alla är bortresta. Suck. Igår var jag hos min frisör, vi diskuterade hårfärger och jag meddelade henne att jag tänker låta håret vila vad gäller bleka slingor. Hon tyckte det var en alldeles splendid idé, eftersom vi ju nu går in i hösten och då passar det ju bättre med varma bruna toner. Sedan asgarvade hon åt sitt uttalande, vadå årstider, tyckte hon.
MEN, nu ska jag gå ut och tvätta bilen. OCH, det gör inte precis ont att det är sol, klarblå himmel och 25 C i skuggan... You win some, you lose some.

Frukost?

Min man har ruinerat mig, utarmat min mat- och sovklocka. Sedan jag flyttade hit har konceptet frukost sakta men säkert försvunnit. Han äter inte frukost. Alls. Eller kanske ett wienerbröd om vi har nå't i skafferiet. I början av min vistelse här kokade jag min havregrynsgröt (på spisen, osockrad), ingen mikrad snabbvariant här inte, jämte ett eller två ägg. Nuförtiden? Well, havregrynen möglade, äggen är liksom tråkiga att äta för sig själva. Och ibland finns det ju kaka/tårta/wienerbröd, alldeles ensamma och övergivna i skafferiet. Jag gillar ju att jag kan skylla på honom, att det är hans fel att jag åt ett pound chokladkaka med frosting alldeles nyss och att detta får utgöra dagens sockerchock.

I'm still alive...

...Även om det kan vara svårt att tro om man "följer" den här bloggen.... Äh, jag orkade liksom inte skriva. Har ju aldrig varit någon extraordinär dagboksförfattare heller, så det sitter liksom inte i ryggmärgen att dagligen beskriva mina förehavanden i en journal.
Sommaren var kort, inget regnade bort. Enda dropparna regn (och ett sjuhelvetes åskväder) jag sett sedan någon gång i mars, kom i lördags då vi hade kräftskiva. But åffkårs. Annars, har jag avslutat min rotation i Santa Monica och är sedan i måndags tillbaka på Surgery ctr där jag inte satt min fot sedan i januari. Känns lite småläskigt nu när jag arbetar självständigt och far och flänger mellan olika ställen. Det där med bemanningspooler är nog inte riktigt min grej. Mental note för senare. Fast hej hopp, jag har ju ett jobb!
I juli var vi i Mexico. Labor-day weekend körde vi upp till SF. När jag kan ta långledigt nästa gång står skrivet någonstans i stjärnorna. Fan vad jag saknar 5-veckors sommarsemester. Inte för att jag någonsin tagit 5 veckor i rad. Men bara det att kunna. I helgen är jag gräsänka igen, S är återigen uppe i San Jose med bröderna. Och jag ville inte följa. Jag trivs bättre här, där jag kan bara vila, träffa en kompis, klippa håret, och städa toaletterna. Ja, det var väl allt för idag. Över och ut, tills nästa gång vi ses.

4:e juli

Omkring Shepherd of The Hill (den lokala kyrkan/sekten) råder det kaos och har så gjort sedan kl. 11 imorse när jag lyckligt ovetande skulle ner till Starbucks och handla obligatoriskt is-kaffe (obligatoriskt eftersom Jen var på visit och då spelar det ingen roll hur mycket awesome kaffe man har hemma i bryggaren då hon är gravt beroende av 2 x iced venti americanos, easy water, extra ice...) Jen har nu tagit Volvon vidare ner till Beverly Hills där nya dejten bor. Själv har jag badat pool, sovit middag, tittat på gamla bomb-plan som slog lovar över San Fernando Valley (misstog även ett Soutwest-plan för att vara del av showen), och väntar nu otåligt på fyrverkerierna som kommer fyras av utanför Fåraherden-på-kullen. I övrigt har jag och S åkt motorcykel till motorcykel-hänget no 1 på countygränsen mellan L.A. och Ventura county, Neptune's Net, badat upp till knäna i Stilla Havet, samt hälsat på folk i O.C.

Ole, dole, doff

Imorgon är sista dagen för den här vändan på Main OR. Sedan 3-dagars weekend (tack 4th of July). Santa Monica i två månader framöver från och med tisdag. En tillsvidaretjänst har dock öppnats upp på Main OR. Som jag tänker söka... Fast egentligen är jag inte bombsäker på vad det är jag vill egentligen. Fortsätta jobba för bemanningspoolen, ha en tjänst enbart på Main OR, eller kanske flytta hem till Sverige? Tja, det är sådana saker jag funderar över här i livet.

Mera Midsommar

Jag skulle lagt in en bild på säckhoppningen, men jag måste fnula ut en grej med kameran först. Kubb och små grodorna ingick också. Jag har sällan sett sådant patriotiskt midsommarfirande som här i Kalifornien, där vissa av tjejerna även hade svenska flaggan målade på tånaglarna! Dagens midsommar tackar jag Julie för. Hon är en kollega som känner en svenska som heter Lotta och som hade arrangerat Swedish Midsummer i en park i Toluca Lake med utsikt över Universal Studios. Med silltårta och äkta svensk jordgubbstårta (bakad av Julie från Lafayette, Louisiana...). Tipspromenad (oh, dear - skäms på mig, jag var tvungen att gissa hälften av Sverige-trivia frågorna, även om Julie höftade till att 90% av Sverige ligger norr om polcirkeln. Nåja.) Jag började morgonen med att lyssna på P1 där Mark Levengood sommarpratade, och jag skrattade och frustade så att jag satte kaffet i halsen och tårarna sprutade av nostalgi. S var så klart inte med, han är uppe i San Jose hos en av brorsorna med de andra brorsorna. Imorgon följer jag med Jeanette på midsommarfestival i Agoura Hills, sen ska väl årets kvot vara uppfylld, tycker jag. Men fasen, vad jag saknar en regnvåt och myggig midsommar hemma i Dalarna. Säger jag bara.

Midsommar

Kan man fira i Los Angeles också. Tackar Scandinavians on the West Coast för detta! Jag fick även höra Timbuktu och lyckan var gjord. Planen att palla björkris hos grannen gick i stöpet men vi hade trevligt ändå.

Monday Funday

Det sägs att värmen är på väg. Och det är på tiden, jag har nästan börjat få en höstdepression här, och om det inte blir lite piggare väder så kommer jag att ha brännt hål på plånboken snart. Tröst-shopping. Jag klickade hem två nya par TOMS idag. Och beställde nya glasögon i lördags (iofs bara $156, tack UCLA för den försäkringen). I övrigt somnade jag nästan på 405:an hem idag, och därmed gick den planerade träningen åt fanders.

Jag blev lite vred

Det är jag som städar ungarnas rum och badrum. Och de är inte ens mina egna ungar. Ibland blir jag inte glad över vad jag hittar. Idag var en sådan dag. Toaletten brukar se ganska ledsen ut i allmänhet när de brukat den i ett dygn. Nu såg den förskräcklig ut i synnerhet. Övrigt lämnar jag till läsarens fantasi. Och minns att jag är sjuksköterska och inte särskilt äckelmagad.

X-tra ledigt

Jag har försökt snygga till bloggen, men jag tror det mest resulterade i att den gick sönder. Jag skulle behöva gå en html-kurs. Och nå't sån't. Vi har haft lång-helg. Men den försvann lika fort som normala kort-helger. Och idag satt jag där på Chili's med min Happy Hour margarita och såg ut över palmerna i den rosa skymningen. Sedan tog vi HD:n hem. Och jag har så förbenat svårt att bestämma mig för vad jag ska göra egentligen. Förra helgen var fantastisk, Runyon Canyon, Pink's Hotdogs, sightseeing på Melrose. Men allt det där, är det på riktigt egentligen? I'm lost in LALA land.

Hoppsan!

Det är visst sjyttende mai!! Grattis Norge. Och grattis Lilja och Wilmer som också fyller år idag!!!

Visst är det okej då?

Att stanna hemma när man är sjuk. To call in sick. Jag nyser och snyter mig konstant. Och hostar upp saker av varierande konsistens och kulör. Men jag har ju ingen FEBER! (åtminstone har jag ingen termometer att fastställa detta faktum med, men jag går på erfarenhet och känsla, eventuellt att jag är lite subfebril på ca 37,2 C). Jag gjorde det otänkbara i alla fall, ringde charge nursen imorse klockan 05.20 och meddelade att jag couldn't komma idag because I was sjuk. Och sedan låg jag och nojade i över en timme huruvida jag fattat rätt beslut eller om jag kanske helt enkelt bara -ve och fasa- hade drabbats av den stora latheten.
Det är inte lätt att vara jag. Men nu ska jag dricka upp kaffet, äta upp apelsinen och sedan bara ligga i soffan med min bok och ett paket kleenex. Så att jag kan gå tillbaka till jobbet imorgon.

Adele

Varför har ingen berättat för mig om Adele förrän nu? Och varför kostar biljetterna till hennes konsert på Palladium i L.A. i juni över $200???

Rapport från bloggledigheten

Jag hade inte tid att skriva. Nej, jag ska vara ärlig nu. Jag hade helt enkelt tröttnat på att läsa vad jag själv skrivit så jag var tvungen att lägga ned. Fast smygläst mina favoritbloggar, t.ex. de som Sara, Malin och Helena skriver, det har jag ju gjort. Utan att kommentera förstås. Jag har dock hunnit med en blixtvisit på en vecka i Sverige (två begravningar och ett 60-års kalas, akutenbesök med mamma och som tur var avslutningsvis ett par flaskor vin med Sofie.) Färdig med 6-veckors placeringen på ögonsjukhuset och nu tillbaka på Main OR.

Allting flyter

Eller "panta rei". Som den där filosofen sa. Man stiger aldrig ned i samma flod två gånger. Eller nå't sån't. Whatever. Jag skulle kanske egentligen skriva en uppdatering om vad som hänt under den månad som jag legat nere med bloggandet. Men orkar inte. Min hjärna behöver en respit. Den behöver fundera över vad den egentligen vill med livet, och sedan vore det trevligt om den kunde komma fram med en lösning till det trassel och villospår som hjärtat lurat in den på. Nog om det. Mer specifik än så kan jag inte vara. Kanske finns det en och annan här och där som faktiskt tittar in här och läser. Jag får nog skriva i min fina bok som J gav mig istället. Så länge. Så kanske jag kan vara lite mer konkret här så småningom.

Ash Wednesday

Har jag aldrig tidigare ägnat någon större uppmärksamhet. Denna onsdag i början av mars är liksom inte särskilt signifikant om man inte är religiös. Den har ju inga semlor eller annat gott kopplat till sig. Därför påpekade jag helt ovetande för en kollega idag att hon hade något kladdat på sin panna. Nu vet jag bättre. Cultural learnings.

Förresten, den där förkylningen, den var nog falskt alarm. I alla fall för den här gången.

Om man tänker på rosa elefanter..?

Häromdagen satt jag och funderade; Det är väldans vad lite förkylningar jag råkar ut för, jämförelsevis (naturligtvis var jag tvungen att "knock on wood" medan jag tänkte detta). I all hast glömde jag bort dunderförkylningen som fick mig att snora ned och nysa full operationsmasken i julas... Och idag sitter jag här med lite kli i snoken och svalget. Kan vara ren utmattning. Eller en liten vårförkylning på gång, kanske? Och varför jag trodde att denna information vore läsvärd för de sporadiska läsare jag har, det kan jag inte riktigt svara på.

Lazy lördag

Åh så skönt. 26-gradig värme, sol (nåja den har ju gått ned nu, men ändå) och en Bacardi Mojito medan kvällsmaten lagas av andra halvan. Lunch på iHop och sedan spontanbesök på feet fleet med nya löparskor som resultat. Svarta Asics 2160's med iläggssula. Var ju tvungen att frångå Kayano's eftersom de börjat sätta snörningen på diagonalen. Mina trogna Saucony Hurricane's har intorkat blod i tyget och är redo för pension. Imorgon ska vi ut på premiärtur, skorna och jag. Kanske hinner jag också med att sola en stund, för tro't eller ej, trots att jag bor i Kalifornien så är huden vackert(?) genomskinligt vintervit.

Från pessimist till nja, mera level-headed

A.J. sa idag; cheer up guys, at least we have a job. Och ja, så är det ju. Så, idag känns det lite bättre. I alla fall just nu. Knock on wood. Då åker jag väl och tränar då. För det blev inget av den varan igår.

Fint ska det låta

Rapport från dagens extrainsatta post conference på jobbet. Alltså, vanligen har vi två timmars reflektionstid varje fredagseftermiddag för att diskutera våra erfarenheter och ibland gå över policies och sån't stuff. Idag var vår närmsta chef, hennes chef och även nursing managern för hela Main OR närvarande. Nursing managern delade ut brev till oss alla i programmet. Identiska brev, skulle det visa sig. "Vi har härmed glädjen att erbjuda Dig en permanent tjänst... bla bla... osv... osv... Här är ansökningsnumren för närvarande utlysta tjänster, om Du inte ansöker hamnar du automatiskt i vår nya float-pool... bla... bla." En pool alltså. Som de fortfarande håller på att snickra på detaljerna kring. Men i stora drag, sex veckor åt gången på varje plats. Main OR, Santa Monica, Surgery Ctr och Ögonsjukhuset. Main OR har två tjänster lediga. Vi är 10 stycken som vill bli fast placerade på Main OR. You do the math för den... Jag är tämligen frustrerad. Dessutom kan vi inte ansöka online förrän tidigast imorgon kväll p.g.a. ett litet glitch i datasystemet. Och på mindre än en och en halv vecka påstår de att de ska hinna ta emot ansökningarna, intervjua var och en, samt fatta ett slutgiltigt beslut. Bull crap. Säger jag.
On another note; Vi fick läsa igenom några av utvärderingarna som våra handledare lämnat in om våra prestationer hittills. Min favorit var den om att jag borde lyfta lite vikter för att bygga på mig lite. Mycket hade jag väntat mig att höra, men inte detta. YMCA, vi kör lite träning ikväll då.

Söndagsreflektioner

Vilka trevliga människor. Som var hos oss på middag igår kväll. Jag ska försöka sluta med mina förutfattade meningar, onödigt slöseri med energi. Annars har jag inte sysselsatt mig med särskilt rafflande göranden den här helgen. Jag satt och oroade mig en stund över de stackars baraxlade skådespelerskorna på röda mattan at the Academy Awards. Det är ju så kallt här i Los Angeles, bara 5 C ikväll. Men så fick jag höra att de ju så klart har "heaters" där ute. Tänka sig, en halvtimmes bilfärd härifrån min bekväma soffa, där glittrar de omkring och post-party minglar just i denna stund. Så nära men ändå fjärran.
Själv måste jag snart gå och borsta tänderna och förbereda mig inför morgondagens operationer med Dr. D. och Dr. L.

Precious Saturday

CE-hours avklarade för ett par dagar sedan. RN-license renewal inskickat. Ännu en, ähum, intressant arbetsvecka till ända. Sovmorgon till nio. Lördagar är så underbara, men tyvärr alldeles för korta. Idag ska jag städa. Jag MÅSTE städa. Dels för att det ser för j*vligt ut här, dels för att S's boss med wife kommer över på middag. S's boss's wife, som inte äter gris, eller dricker alkohol. Det kan bli intressanta dinner-discussions här ikväll. Senare fram emot midnatt anländer J från Vegas. DET ser jag fram emot.

Och ibland gör man big deal av the små things...

Today. En inte så uppåt dag. Nä, alltså, det gick väl egentligen ganska bra. Förutom att kirurgen klagade lite när jag satte KAD. Och hade lite synpunkter på övriga omständigheter kring preppning av patienten. Och en handledare som man får akta sig lite för eftersom han inte har obegränsat med tålamod. Sen kan man ju också ta sig en funderare över om jag verkligen är redo att arbeta självständigt om ca 2 1/2 vecka. Och nu är klockan 5.30 pm. Jag ska åka och träna. Men jag måste också läsa på inför morgondagens operation. Ja, och så göra klart mina CE-hours (continuing education - som man måste göra sisådär vartannat år här så att man kan förnya sin sjuksköterskelegitimation). Annars är det rätt skönt att denna arbetsveckan bara innehåller 4 dagar. Inga semlor blev det i söndags heller. Berolina hade stängt. Vi ska prova igen snart.

Igen, it's the little things...

Idag fick vi besöka helikopterplattan. Det finns två på taket till UCLA Ronald Reagan Hospital. Med en magnifik utsikt över Los Angeles. Men jag förstår inte hur man skall kunna ta emot kritiska patienter där om man råkar lida av höjdskräck eller är lätt distraherad. On a different note; Dr. Dutson gick förbi i korridoren idag när jag var på väg in till min operationssal. Han sa: "Mornin' Christina, how are you?" Tänk vad glad jag blev. En kirurg som känner igen en. OCH som kommer ihåg ens namn. OCH som hälsar på en, fast man inte jobbar ihop den dan. Som sagt. It's de små things in life som räknas.

One word: Vegas.

Tidsbrist

En vecka till. Svosch. Jag hinner inte med. Förra veckan minns jag inte ens vad jag gjorde. Jo, torsdag kom J från Vegas på besök. Sedan åkte J hem till Vegas på fredag morgon. Och så åkte jag och S till Vegas på fredag kväll. Bilder kommer. Inte från bilfärden då, men från Vegas. Och nu är det redan tisdag igen. Alla hjärtans dag firades med att sitta i bilkö i 1 1/2 timme från jobbet (varför stänger de 3 filer på motorvägen i rusningstid för vägarbete?), jag fick inga blommor av mannen för han hade glömt plånboken på kontoret, mannen fick inga blommor av mig för jag hade suttit i bilkö och ögonen gick i kors så jag orkade inte åka till affären. Vi gick dock ut och åt, och förundrades över hur mycket folk där var på restaurangen, tills vi kom på att det var Valentine's.
Och nu är det bara tre veckor kvar tills jag är klar med mitt OR training program. Sen flyger jag solo som op-syrra. Fy fasen vad jag behöver mera tid. Till allt. Därför hinner jag inte skriva ett längre inlägg.

Söndag i vinkelvolten

Superbowl Sunday. Vi är inbjudna till grannarna för att fira detta event. Tydligen skall de ha installerat TV:n utomhus på bakgården, men det blåser orkanvindar så jag vet inte hur det är med den saken. Jag vet inte heller när vi skall gå över dit. S pratar i telefon om investeringar med sin ex-svåger. Jag läser en direktimporterad Situation Stockholm, njuter av dikterna och förundras av Stockholmarna. Mentalt befinner jag mig alltså väldigt långt borta från Los Angeles. Mera på Söder en snöig eftermiddag. Chipsen från Sverige är slut, men jag har lite lösgodis kvar.

Mindervärdeskomplex

Ibland blir jag sådär moloken och tycker inte att jag duger till mycket. Idag till exempel. För det första drömde jag hela natten om jobbet, minns fortfarande hur kirurgen i drömmen skällde på mig och klargjorde att jag var långtifrån redo att jobba på operation. Idag bevistade jag för första gången "leversektionen". Jag började dagen med att känna mig upprymd och allmänt peppad eftersom jag har en passion för lever. Entusiasmen dalade dock tämligen fort då jag insåg att jag har ljusår kvar till att klara av allt vad leverresektion och levertransplantation innebär. Det blev ett ganska nedstämt inlägg det här, men jag var tvungen att skriva av mig lite. Fan också, jag vill så gärna gå från novis till expert.

Matspåret

Jag fortsätter på det. Att beskriva mitt födointag. Som består av svenskt godis och svenska Estrella-chips. Och sen fick jag dåligt samvete, för jag råkade nämligen läsa några av mina favoritbloggar och där var bilder på nyttiga frukostar och luncher. Skärpning nu (snart är chipsen slut, så det ska väl som gå av sig självt).

Annars har jag hjälpt till att transplantera en njure idag. Inte tokigt alls.

Dessutom

Okej. Så jag passade på att äta 1000 kcal i svenska chips och en halv Toblerone-jätte-chokladkaka också. Men nu vaknade S.

Saturday i suburben

Frukost hos grannarna (de som är kvar), med forna grannarna (de som flyttat till OC). Mycket trevligt. Jag höll mig till kaffe... Klockan var ju ändå bara 10 på morgonen. De andra drack öl och Bloody Mary's... (Lämnar kommentarsfältet tomt). Hämtade upp S på LAX. Han hade med sig chips, godis, svenska tidningar och ett par utsökta plagg från Indiska. Lyckan var total. Nu sover S i soffan. Vi skulle försöka titta på "The Girl Who Kicked The Hornet's Nest" eller "The air-castle that was blown up" (förstår varför de modifierade titeln). Jag stängde av så länge, tyckte det var viktigt att han vaken tar sig igenom hela filmen. Och jag blir ju så sentimental av att se svenska filmer nuförtiden. Medan han sover ska jag smygsurfa Hemnet en stund, och fantisera om vilken lägenhet vi ska köpa när vi flyttar till Stockholm.

Ännu en vecka till ända

Det slog mig precis att de enda gånger jag sätter mig ned för att skriva ett blogginlägg är när jag egentligen borde göra någonting annat. Det kanske förklarar kvaliteten på innehåll och språk... Denna vecka har trots gräsänkestatuset gått relativt fort. Sön-tis hade jag besök av J från Vegas som skjutsade mig till och från jobbet. Mycket lyxigt. Onsdag färgade jag håret mörkt, vilket jag fortfarande inte bestämt mig om det var ett lyckat beslut eller inte. Torsdag råkade jag ta en tupplur som varade fem timmar, sen var det bara att borsta tänder och gå och lägga sig igen. Idag har jag drabbats av melankoli, som jag hoppas är hormonrelaterad, och nu måste jag faktiskt åka till gymmet eftersom jag inte tränat sedan i söndags.

gräsänka dådå

Tja. Söndag och tomt i huset. S's mobil fungerar inte i Stockholm, tydligen ingår inte internationellt användande i hans abonnemang. Han ringde ett ett betalsamtal från hotellrummet istället. Och lät hur trött som helst, han hade tagit en sömntablett på flyget till Amsterdam - den hade dock inte börjat verka förrän någonstans på Schipol. Själv försöker jag ta mig samman för att städa, tvätta, betala räkningar och stressa över att vara tillbaka på Main OR imorgon *tänk er Munch's "Skriet", för att lättare kunna föreställa er mitt ansiktsuttryck*.
Annars avlöpte gårdagens födelsedagsmiddag väl (råkade dessutom köpa en svindyr present, impulsiv och dan som jag är...). Men fasen vad jag saknar tunnelbanan när man ska hem mitt i natten.

fredagsMYS

Jag hyser hat-kärlek till det uttrycket. Men det är ju så himla skönt och myyyyyyysigt med fredag. När man är ledig på helgerna dvs. Imorgon vinkar jag av S vid flyget, han åker till Arlanda. Och jag blir kvar här och går på födelsedagsfest i Pasadena. Mycket underligt. Sen sover jag mörkrädd i en hel vecka tills han kommer tillbaka. Jag tycker nämligen det är väldigt läskigt att sova ensam i ett stort hus, det är mycket bättre att vara i en lägenhet där man hör grannarna hela nätterna.
Off-topic igen... Fredag var det ja. Dagen som måste maximeras. Frågan är bara vad jag ska hitta på för kvällen...

politiska Rävspel och andra framtidsplaner

Idag var en bra dag på jobbet. Men jag hamnade i en lite konstig sits. Min handledare för dagen började prata (inte helt fördelaktigt) om några av mina "kurskamrater" som hon handlett i programmet. Jag försökte svara så diplomatiskt som möjligt, och sa till henne att "folk pratar säkert en hel del om mig också... så att.. euh"... Hon undrade om jag litar på mina kursare. Njaä, sa jag, alltså - det beror ju på vad du menar - men näeh, jag litar väl mest bara på en handfull människor här i världen...
Usch vad det är svårt när folk försöker lura en in i att prata skit om andra. Skvaller och backtalk är ingenting but problem. Och visst har jag fler gånger i mitt liv än jag skulle önska, hänfallit åt att skvallra om andra en stund, men jag anstränger mig noga med att hålla kommunikationen på arbetsplatsen så rak och okomplicerad som möjligt.
När jag kom hem var jag lite mentalt dränerad. Och somnade med katten på magen igen. On another topic: Nyss ringde min signifikanta andra, och var eld och lågor över en ny business-idea han kommit på tillsammans med en kollega. Vi är inte riktigt on the same page om man säger så. Jag får nog allt ta en funderare över vad jag egentligen vill bli när jag blir stor. Under tiden åker jag till YMCA och tränar en stund.

Idag har jag

Solat i 25 gradig värme. Vilat. Försökt att träna (efter 30 min på löpbandet släcktes lokalen ned och det visade sig att YMCA stänger 7pm på lördagar...). Retat upp mig på bloggar där människor tycker sig veta bättre om vad andra människor ska tycka. Skrivit ett blogginlägg där jag tycker mig veta bättre om vad andra människor ska tycka om andra människors tyckande. Och nu: total dekadens i soffan med nachochips och Mike's hard lemonade, the Pink Limited Edition. Om en stund ska jag rulla ur soffan, ta hand om disken, gå och lägga mig inte alltför sent och förbereda mig för morgondagen. Imorgon ska jag träna (och hinna med mer än 30 min löpning), städa, luncha med en kompis, plugga och eventuellt hinna med en soltimme eller två. Lyckligtvis är jag ledig även på måndag eftersom det är Martin Luther King Day. Heja amerikanska helgdagar.

montag, måndag, monday, lundi

Skulle egentligen ha velat skriva ett längre och mera inspirerande inlägg, men jag är TRÖTT. En kollega sa idag "I'm soo tired... I shouldn't have had all that wine last night!!!" Jag ba' "No. How could you? On a Sunday?" Hon ba' "OK, mom." Alltså. Jag orkade faktiskt mer för 10 år sedan. Eller så var jag bara mer desperat. För jag är ju fortfarande mycket UNG - eller hur?!

Idag har jag jobbat i Santa Monica. Och hela långa vägen hem satt jag och fantiserade om hur skönt det skulle bli med en tupplur. Och det var det. Med kissen som värmde på magen. Nu ska tant tänka ut lite middag. Fryslåda à la Trader Joe's, kanske? Med ett glas vin till? Eller orkar jag upp imorrn då tro?!

WHAT?

Jag måste gå en kurs. Alternativt många kurser. Men den jag tänker på just nu har med datorer att göra... Fan.

two worlds or more apart

Jag ska bekänna mina synder; jag har fallit för en tv-såpa. The real housewives of Beverly Hills, jo, jag håller noga reda på dynamiken eller bristen därav mellan Kyle, Camille, Taylor, Kim och de andra botoxade och fashionabla kvinnorna. Och så tänker jag, att de verkar som om de bor på en annan planet, för att i nästa scen förundras över att de ju filmat någon kilometer från sjukhuset där jag jobbar. Sen stänger jag av tv:n och känner mig nöjd med det faktum att jag inte längre är någon housewife, of any kind - real or unreal. Jag är så glad att jag varje morgon innan dagen ljusnar släpar mig till jobbet med kaffemuggen som tröstnapp. Och det där, people -det är dagens sanning, jag är glad. På riktigt!

Jag är inte rädd, jag kan vårda

För det kan jag ju. Eller kunde. Så har jag idag överlevt första arbetsdagen på det nya året. Denna veckan är jag tillbaka på surgery center, i rum 9 eller 10, bara cystoskopier så det flödar om det hela veckan. Hittills har jag gjort nästan 4 månader i programmet, och tagit mig igenom Santa Monica, Main OR, surgery center och ögonsjukhuset. Nya platser, nya människor, nya sätt att göra samma saker på. Jag börjar bli ganska sliten nu, vill bara få landa på en plats och gå in på djupet med att lära mig någonting. Inte olika operationer vareviga dag; fötter, händer, artroskopier, hysteroskopier, laparoskopier, port-a-cath inlägg, njurtransplantationer, höft- och knäplastiker, pankreatektomier, laryngoskopier, bröstplastik och fan och hans moster för listan kan göras bra mycket längre. Jag känner mig så fånig, jag menar, jag vet ju hur man beter sig med patienter, jag kan ju grunderna. Och likväl så står jag där helt handfallen, bara för att det råkar vara ett cystoskop eller ett par candy cane stirrups inblandade. Suck. Jag har ingen aning om hur detta kommer att fortlöpa. Men jag vill i alla fall tro att jag gör mitt bästa.

1/1 11 som vi skriver såhär bakvänt i amerika

Nytt år och rosparaden på Rose Bowl. Jo, vi blev ju bjudna till fest igår. Och, ehum. Ja. Jag vill ju tycka att jag är öppensinnad och vidsynt. Min vän som bjöd in oss till sin vän, hon är väldigt trevlig. Men. Det var nog ett av de mest annorlunda tolvslag jag firat in. Kvällen inkluderade bordsbön (amen innan middagen, värdinnan var både republikan och katolik), bordsgrannen berättade att hon tar $65 i timmen för spirituell rådgivning och tillhör en frikyrklig organisation där man tillber helgon och profeter från de flesta världsreligioner, ett par andra gäster berättade om sin flykt från Kuba och liksom gnisslade tänder och spottade lite när Che Guevaras namn nämndes. De sju hundarna instängda i något rum på baksidan av huset löpte naturligtvis amok när fyrverkerierna avfyrades. Strax innan 01:01 010111 kände jag och S oss tacksamma för att få tacka för oss och återvända upp genom kaninhålet tillbaka till vår egen värld. Och jag får nog inse att även om jag accepterar och respekterar andra människors åsikter och tro, så känner jag mig nog mest bekväm i min egen lilla världsåskådning. Så liten på jorden är jag. Kanske till och med en smula trångsynt. Men jag är snäll ändå. Och 2011 får bli året då jag jobbar lite mera på att vidga min horisont.