I fredags kväll, över en sen middag (appetizers o margaritas, snarare) ringde en av S's kompisar från Ventura. Och undrade om vi ville följa med till Sunset och titta på stå upp komik. Det klart att vi ville. Och vad glad jag är att vi gjorde det! Jag har alltid varit skeptisk till den sortens underhållning live, men nu har jag ångrat mig. Ansiktet fastnade i ett kroniskt garv och tårarna trillade nedför kinderna. Så roligt var det. Helt sant.
Lördag morgon, tung i huvudet, slut på kaffe, akututryckning till Starbucks och en långkörare på Costco. Sedan skulle vi vara hos C vid 4 pm. Jag gick in i duschen vid 4.15 pm. Vi var framme 7 pm. Lagom till middagen skulle serveras. Men vi var inte sist på plats (har jag sagt att jag lever med en iranier?). Vi ägnade kvällen åt att spela pingis, dricka sangria (har jag inte gjort sedan 1995) samt ett seriöst försök på att spela Rockband. Jag måste säga att min talang ligger mera åt trumslagar-hållet än det vokala, även om jag i min fåfänga ibland tror att jag har en tämligen ljuv altstämma. Icke. Eller så var det bara fel på ljudanläggningen.
Idag är det soffan so far. Och lär inte bli många meter därifrån. Men det gör inget, jag har nämligen köpt en signifikant mycket billigare Rosetta Stone-kopia för att lära mig grunderna i det spanska språket. Farsi får vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar