Jag sprang in i en brandpost. De bygger ju nya hus i vårt område och jag passade på att spana in dem (husen alltså, inte brandposten) när jag var ute på min löptur imorse. Det visade sig att nå'n jävel placerat en brandpost mitt på trottoaren (jodå, den har nog alltid stått där, men än sen). Jag sprintade på i ett tämligen respektingivande tempo och i nästa sekund flög jag med halva livet passerande i revy framför mina förvånade ögon. Smärtan och förödmjukelsen visste inga gränser där jag krälade runt på betongen och försökte greppa omfattningen av mina skador. De visade sig vara begränsade till skrapsår, begynnande blåmärken och en onaturlig svullnad av höger knä med tillhörande hälta.
Jag är en fara för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar