Dåså

Då har jag precis mailat iväg min uppsägning av lägenheten på Björnsonsgatan. Det skar lite i hjärtat och även i epigastrium-trakten där själen sägs ha sin boning. Blackeberg. No more. Åtminstone inte nu. Kanske sen. Kanske en tvåa med balkong på Sigrid Undsets gata. Eller Grundtvigsgatan med utsikt mot parken. Kanske. Jösses. Bor jag här nu då? Här i Kalifornien? Tja. Ett tag till då. Antar jag.

Pain in the ass

Bokstavligen. Ni som tror att det är farligt att åka motorcykel, löpträna på tomma gator sent på kvällen, flyga, surfa och så vidare. I've got news. Hemmet är farligt. Hemma sänker du garden och tror att du är trygg. Icke! Jag halkade utför trappen igår morse, och skyller helt och hållet på heltäckningsmattan. Katten tog jag med mig i fallet, men han klarade sig självfallet helskinnad ur det hela medan jag studsade sådär 3 gånger på svanskotan innan jag så småningom landade på vad som kändes som bäckenbotten utan bolstring. Jag vet inte om jag är frakturerad, jag vet bara att jag inte kan sitta på vänster sida stjärt, att jag inte kan ligga på rygg, och att jag har problem att resa mig upp, huka mig ner, och gå. Jag kan definitivt inte springa, vilket stör mig eftersom jag nu återupptagit träningen efter århundradets förkylning.

Vad skönt det är att gnälla.

Census

I år är det dags att räkna familjemedlemmarna i hushållet via Census 2010. Det har man inte gjort i Sverige sedan 1990. Jag är för ung för att minnas detta. I Sverige förlitar man sig numera på andra register. Jag har fått fylla i att jag är Non Hispanic och White. Hade jag fyllt i att jag var hispanic eller latino skulle jag ha varit tvungen att specificera etniciteten vidare, ex. mexikan, kuban, nicaraguan, puerto rican osv osv. Hade jag fyllt i att jag var asiatisk skulle även där en mer precis beskrivning ha varit nödvändig. Nå, jag förstår att dessa särskiljningar säkert görs med helhjärtad välvilja och mån och omsorg om folket. Men varför, undrar jag, gör man just dessa distinktioner? Det känns på något sätt så imperialistiskt och white supremacy att enbart kategorisera och rasdefiniera alla de som inte hör hemma i facket för kaukasier, vit, eller kort och gott europeisk. Lite obehagligt är det.

Summering av en händelselös vecka

Synundersökning. Jogging. Städning. Inställda fikor (vad heter egentligen fika i plural?). Bokning av resa. Car wash på Wisteria Ln.

Awakenings

Jag har gått och tyckt synd om mig ett bra tag nu. Det får vara nog nu. Jag fyllde ju, som tidigare nämnts, år igår. Och jag fick en fantastisk dag. Jag har surat för att jag ansett att jag begåvats med en oromantisk man. Trott att näe, överraskningarnas tid är förbi. Men;

*Frukost: Cupcake med levande ljus, färska jordgubbar och ett födelsedagskort som löd Birthday Beautiful. Skulle ha serverats på sängen, om jag inte sabbat det hela och smugit ned till köket.

*Lunch: Sushi

*Present: Limitless (nåja - the sky is the limit oftast, men idag var den $300) shopping på valfri plats. Således Topanga Cyn Mall, med byten från J.Crew, Nine West och... inte helt oväntat... H&M.

*Middag: Hanns tyvärr inte med på Versailles med kubansk mat, sparas till senare tillfälle. Däremot en snabb mixed koobideh.

*Bio: "The Girl With The Dragon Tattoo" i fullsatt biosalong. Kön ringlade lång och det var därför middagen fick stryka på foten något. I det här landet får man nämligen inga stolsnummer på biografen och måste därför hålla sig framme i kön för att få någorlunda platser.

Kvällsvard: Öl. Chips. Svullna fötter, som trots allt passade i de nyförvärvade pumpsen strl. 6.

Somnade lycklig. Somnade med en återvunnen känsla av att det trots allt löser sig, även om man skiter i vasken. För det gör det. På det ena eller andra sättet.

Nytt år ny födelsedag

Det är nyår. Persiskt nyår. Vi ska fira det ikväll. Jag har klätt upp mig. Och räknar rynkor. För imorgon fyller jag 31. Japp. Så är det. Gott nytt då!

Och alkohol

Den innehåller ju alkohol. Det glömde jag i min iver nämna. Hosmedicinen alltså.

På bättringsvägen...

... tycker jag mig vara. Men det var en särdeles långdragen förkylning enligt mina mått mätt. Tror inte jag drabbats av något dylikt på närmare 15 år. Nåja. Det är kroppen som anpassar sig efter nytt land, nya virus. Och snoriga småbarn nextdoors. Tack och lov för NyQuil Cold&Flu, två tablespoons senare och man är on top of the world. Och receptfritt dessutom.

Innehållsdeklaration:
*Acetaminophen (Paracetamol)
*Dextromethorphan (även kallad DXM, fanns i Sverige i hostmedicinen Tussidyl som togs bort från marknaden 1999. DXM är en dissociativ drog som liknar PCP och ketamin. No wonder förkylningen drar till reträtt... oh, glömde jag säga att substansen även är hostdämpande?)
*Doxylamine succinate (sedativ antihistamin, tar snabbt och lätt hand om snorande och nysningar, men har en rogivande och lugnande bieffekt.)

I övrigt sitter jag här och söker jobb för glatta livet. Jag måste ju hitta nå't snart. Innan jag är för dammig för att ens verka intressant på arbetsmarknaden. Funderade ett tag på att söka sommarvik i Sverige, men det blir lite krångligt så jag söker mig istället nordost - kanske Bakersfield?

From flab to fab in x weeks

Lär ju aldrig hända. Har inte ägnat mig åt fysisk aktivitet sedan jag stod på skidorna för en vecka sedan. Jag känner mig sorglig och åldrad. Och förkyld.

Åker till IKEA och handlar prinsesstårtebakelser istället. För att jag tror att jag är värd det.

Ligger lågt

Akvariet har fått fiskar. 3 har hittills dött. Jag har fått överjävlig förkylning, lever fortfarande. Vill bara stoppa huvudet under kudden. Kan inte, för jag är för snäll, så jag har lovat en vän i kris att komma hit och föra mig till Starbuck's där jag kan sitta och snora, och nicka, och humma med. Toppen.

Kaos och akvarium

Jag var extrainkallad för barnpassning idag. Och jag har bestämt mig. Jag vill ha ETT barn. Och INGEN hund. ETT barn och EN eller möjligtvis två katter. Två barn + en hund=kaos. Det gick bra. Vi överlevde alla, men jag har inte känt mig så dränerad på energi sedan jag gjorde dubbelpass på K 74.

När jag kom hem igen hade hålet i väggen (ni vet, det där som S's bror pillat med i några dagar nu) fyllts av ett 75-liters akvarium. Ganska coolt faktiskt. Nu ska vi bara konditionera vattnet och odla lite bakterier så att vi så småningom kan fylla det med fisk som S lovat att ta hand om...

Jag har sett snö!

Här ska ni få se på vinter, från självaste södra Kalifornien, mind you! Jag minns inte vad jag egentligen hade för bild av CA för 4 år sedan, men jag är ganska säker på att det inte var detta:

Verkligheten tur och retur

Det kommer bilder snart. Så fort jag letat fram kameran och lagt in dem. Bilder från Big Bear, så klart.

I lördags åkte jag och S upp till en löjligt oversized "stuga" i Big Bear. Vi delade den med 10 andra personer och det var en mycket angenäm verklighetsflykt. Jag fick se snö för första gången på över ett år. Enormt mycket snö på ca 2400 möh. Fantastiska skidbackar. Dålig nattsömn och torr näsa på grund av den höga altituden. Jacuzzi ute på terassen. Dock ingen snowboard. Jag är för feg, står något säkrare på två skidor än en.

Nu är jag åter i trygga förorten. Och känner mig lite tom. Alla dessa människor omkring mig och så sitter jag här ensam igen. Ja, katten är ju här då. Och S's bror, som denna gång har slagit hål i väggen till förmån för en insane idé om ett akvarium.

Dags att söka vidare efter jobb. Dags att styra upp. Jag har fått brev från LA County Health Services. Tydligen gick min intervju bra. De gratulerade mig och meddelade att jag blivit uppsatt på deras lista. Om det mot all förmodan dyker upp en vakans, kommer jag att bli uppringd. Jag sätter inte alla mina pengar på att det kommer hända. Jag söker vidare.

Men glöm det där med att oanmält dyka upp på ett sjukhus och be att få prata med human resources. Det är inget som helst "human" med dem. Jag provade Los Robles. Receptionspersonalen som bestod av griniga gamla tanter vägrade släppa in mig. De vägrade till och med att ringa human resources avdelningen för att tala om att de hade en hängiven RN i receptionen. Deras näsvingar fladdrade nervöst när jag fortsatte insistera. Inte förrän jag anade att de funderade på att ringa vakten för att få mig borttransporterad, vände jag på klacken och lämnade byggnaden. Tack och adjö.

Vardag

Jag har ju permanent semester. Men det blev liksom lite guldkant på det hela med att ha S&M här. De lyfter dock från LAX mot Zürich och vidare Arlanda om ca 15 min. All good things come to an end. Har jag sagt det förr?

Vi har i alla fall nya däck på SUV:en. Och på Harleyn. Alltid något. Och imorgon packar vi för en helg i Big Bear. Tänka sig. Jag som aldrig någonsin åkt snowboard förut. Och så kommer jag till Kalifornien. Och letar upp snö. Och där!

Mitt permanenta uppehållstillstånd anlände även i brevlådan idag. Känner mig något lättad, men är alldeles för ockuperad med tankar på jobb för att fullt kunna uppskatta det.

Och Los Robles har nu gett mig avslag på totalt fyra ansökningar. Det är nå't lurt med det här. Vilka tror de att de är? Undrar om jag inte ska ge dem ett besök imorgon. Om jag hinner.

The Grove

Jag har upptäckt shoppingens mecka. The Grove. En vacker och förtrollande utomhusgalleria som likt en oas som hägrar vid horisonten med den största och mest välsorterade Anthropologie affären jag någonsin sett. Tack M för att du insisterade på att åka hit även om vi upptäckte att Palm Store på något mystiskt sätt upphört, eller aldrig någonsin, existerat.

Husarrest

Men det förtjänar jag. Det var ju jag som körde in i trottoarkanten så att däcket sprack. Fast det är ändå trist att inte ha något transportmedel. Jo, jag har ju cykeln. Men ingen luft i däcken. Anar vi ett mönster?

Jag sökte 3 nya jobb igår. Och väntar med spänning på avslag. Hade jag haft ett fordon idag skulle jag åkt till Thousand Oaks. Till Los Robles, och tvingat dem att ge mig ett jobb. Det är ca 4,5 mil (svenska) dit. Jag är ännu inte så desperat att jag tar cykeln med flatta tires, så att säga.

Kanske en annan dag i veckan. Idag får jag väl fingra vidare på datorn.