Jag är ARBETSLÖS. Där satt den. Känn på den. Låter eländigt. Men det finns inte längre något annat ord på det. Antar att det är ännu en av livets erfarenheter. Så att jag kan sitta där när jag är 45 och gnälla och säga att när jag var 30 och lös och ledig och dessutom bodde i Kalifornien, det var tider det. Det gäller att välja ett förhållningssätt till varje given situation. Det är bara det att jag just nu har rejält svårt att se saker och ting från den ljusa sidan eftersom avslag från ett växande antal potentiella arbetsgivare sätter djupa spår i självförtroendet.
Så, den där glädjen tänker jag välja. Så snart jag svalt stoltheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar