Imorgon är det dags. Thanksgiving! Såg igår på History channel att högtiden kom till tack vare nordamerikanska indianer. Utan dem hade pilgrimerna dött. Det hade ju varit hemskt synd, eller? Ett gäng skabbiga britter landade på östkusten någonstans kring New England och höll på att svälta ihjäl i dess bistra vinterklimat. Dessutom hade de ingen aning om vilka grödor som skulle fungera att driva upp i det nya landet. Den lokala indianstammen var så vänlig att instruera främlingarna i vad man odlar, hur man odlar det, och när man skördar. Självklart blev skörden rekordstor och de gudfruktiga nykomlingarna förstod genast att här hade ett mirakel skett! Som ett tack till Herren, Jesus, vem helst som behagade lyssna, samt till indianerna anordnade européerna en festmåltid. To give thanks, så att säga.
Nåja. Idag har jag tänkt mig hinna med följande; laga en lasagne så den är klar att slänga in i ugnen vid lämplig tidpunkt under kvällen, städa 3 toaletter plus en hel övervåning, köra några tvättar, springa min långtur, samt åka till perseraffären och inhandla de rätta attributen (detta är ju en Persian-American Thanksgiving, mind you)och även hinna med H&M på vägen... Jag inser ju själv när jag satt detta på pränt att det är en egentligen tämligen omöjlig ekvation. Jag sätter igång så får vi se när paniken kommer krypande och vilka omprioriteringar som måste göras.
Löste du den omöjliga ekvationen?
SvaraRaderaDu är ju trots allt superwoman! :)
Nja, så gott som ;-) Gjorde mitt bästa. Och du, det är DU som är superwoman!!! Miss u, måste skypas snart!!!
SvaraRadera