men korven den har två. Så det så. En av de subtila detaljerna med att vara vuxen är att man börjar inse att allting har ett slut, såväl goda ting som mindre trevliga. Eller som Nelly Furtado säger: "All good things come to an end". Vad vill jag då säga med dessa högst djuplodande konstateranden? Jo, jag var en smula nervös inför denna min första Thanksgiving. Dels för att jag inte har någon tradition i firandet och var livrädd att mina candied jams skulle smaka förskräckligt, men även för att jag skulle träffa ytterligare medlemmar ur S's familj. Nåväl, nu är dagen till ända, och jag pustar med ömma fötter ut under mitt IKEA-täcke i min IKEA-säng. Det hela förlöpte ytterst smärtfritt och var faktiskt en helt enkelt trevlig tillställning. Jag har ägnat större delen av dagen åt att diska och laga mat, men det var det hela värt. Kalkonen, som vägde någonstans kring 9 kg smakade som kyckling och passade utmärkt till de sockertäckta sötpotatisarna. Champagnen var porlande och gjorde sitt, samt skaran som anslöt till middagen var även de nöjda och glada.
Och förresten, av gårdagens checklista var löpningen det enda som fick stryka på foten, men det tog jag igen imorse i ett blåsigt men 25-gradigt väder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar