Ibland när jag sitter här och tycker synd om mig för att jag inte kan jobba ännu så går det upp ett ljus för mig. JAG valde ju faktiskt att åka hit. JAG kan bestämma över mitt eget liv, och bara man vill något tillräckligt mycket så är det inte omöjligt. Hur stor procent av världens befolkning har den enkla men dyrbara lyxen att själva bestämma? Jag har ingen siffra, men tippar på att den är låg. Jag behöver inte oroa mig över sjukdomar, att ha mat för dagen, nästa orkan eller invaderande trupper. Min futtiga oro består i att fundera ut vilken spännande mat jag kan äta ikväll, att ta mig ur soffan och ge mig ut på löprunda, vilken kompis jag kan träffa idag samt känna mig lite stressad över att jag läst ut min bok. Ni ser ju hur befängt det hela är. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Livet är definitivt mycket trevligare om man betraktar saker och ting från ett vackert perspektiv.
JAG tillhör den bortskämda generationen. Men JAG har det jäkligt bra. Och jag inser det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar