Tycker att den amerikanska översättningen lämnar en del att önska...
Att dekorera bilarna med.
Rättviksdräkten. Även om Bodadräkten är finast.
Vi åkte på Skandinavisk festival igår. Lämpligt nog hölls den på Cal Lutheran's campus. För Lutheraner light är vi allihopa, svenskar, norrmän, danskar vare sig vi vill det eller inte.
De sålde träskor (Skånetoffeln). Klistermärken. Dukar. Smide. Dalahästar. Och så några fler dalahästar. Och visst, det fanns väl ett och annat norskt, danskt, isländskt och finskt krimskrams, men det ägnade jag ingen större uppmärksamhet. Vi åt Viking-dogs. Som i Viking-korv. Kön till köttbullarna och pannkakorna var för lång. Vi tittade på folkdansare, och jag fick en tår i ögat när jag såg en dam som bar Rättviksdräkten. En speaker försökte förgäves lära ut hur man dansar "Små grodorna" och en äldre herre kom förbi och erbjöd åskådarna ett sånghäfte och tappade hakan när jag artigt tackade nej med förklaringen att jag redan kan texterna by heart.
Sedan åkte vi till perseraffären och handlade massor med färska grönsaker och örter och körde kundvagnsrally bland de andra rabiata storhandlarna. En man med svart hår och olivfärgad hy frågade skämtsamt om min bättre hälft försökte lära mig laga riktig mat. Han menade att min fisbleka ansiktsfärg och mitt ljusa hår skvallrade om en hel del svagheter i köket. Jag blev förolämpad. Mest för att han inte visste hur rätt han hade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar