Söndagsreflektioner

Vilka trevliga människor. Som var hos oss på middag igår kväll. Jag ska försöka sluta med mina förutfattade meningar, onödigt slöseri med energi. Annars har jag inte sysselsatt mig med särskilt rafflande göranden den här helgen. Jag satt och oroade mig en stund över de stackars baraxlade skådespelerskorna på röda mattan at the Academy Awards. Det är ju så kallt här i Los Angeles, bara 5 C ikväll. Men så fick jag höra att de ju så klart har "heaters" där ute. Tänka sig, en halvtimmes bilfärd härifrån min bekväma soffa, där glittrar de omkring och post-party minglar just i denna stund. Så nära men ändå fjärran.
Själv måste jag snart gå och borsta tänderna och förbereda mig inför morgondagens operationer med Dr. D. och Dr. L.

Precious Saturday

CE-hours avklarade för ett par dagar sedan. RN-license renewal inskickat. Ännu en, ähum, intressant arbetsvecka till ända. Sovmorgon till nio. Lördagar är så underbara, men tyvärr alldeles för korta. Idag ska jag städa. Jag MÅSTE städa. Dels för att det ser för j*vligt ut här, dels för att S's boss med wife kommer över på middag. S's boss's wife, som inte äter gris, eller dricker alkohol. Det kan bli intressanta dinner-discussions här ikväll. Senare fram emot midnatt anländer J från Vegas. DET ser jag fram emot.

Och ibland gör man big deal av the små things...

Today. En inte så uppåt dag. Nä, alltså, det gick väl egentligen ganska bra. Förutom att kirurgen klagade lite när jag satte KAD. Och hade lite synpunkter på övriga omständigheter kring preppning av patienten. Och en handledare som man får akta sig lite för eftersom han inte har obegränsat med tålamod. Sen kan man ju också ta sig en funderare över om jag verkligen är redo att arbeta självständigt om ca 2 1/2 vecka. Och nu är klockan 5.30 pm. Jag ska åka och träna. Men jag måste också läsa på inför morgondagens operation. Ja, och så göra klart mina CE-hours (continuing education - som man måste göra sisådär vartannat år här så att man kan förnya sin sjuksköterskelegitimation). Annars är det rätt skönt att denna arbetsveckan bara innehåller 4 dagar. Inga semlor blev det i söndags heller. Berolina hade stängt. Vi ska prova igen snart.

Igen, it's the little things...

Idag fick vi besöka helikopterplattan. Det finns två på taket till UCLA Ronald Reagan Hospital. Med en magnifik utsikt över Los Angeles. Men jag förstår inte hur man skall kunna ta emot kritiska patienter där om man råkar lida av höjdskräck eller är lätt distraherad. On a different note; Dr. Dutson gick förbi i korridoren idag när jag var på väg in till min operationssal. Han sa: "Mornin' Christina, how are you?" Tänk vad glad jag blev. En kirurg som känner igen en. OCH som kommer ihåg ens namn. OCH som hälsar på en, fast man inte jobbar ihop den dan. Som sagt. It's de små things in life som räknas.

One word: Vegas.

Tidsbrist

En vecka till. Svosch. Jag hinner inte med. Förra veckan minns jag inte ens vad jag gjorde. Jo, torsdag kom J från Vegas på besök. Sedan åkte J hem till Vegas på fredag morgon. Och så åkte jag och S till Vegas på fredag kväll. Bilder kommer. Inte från bilfärden då, men från Vegas. Och nu är det redan tisdag igen. Alla hjärtans dag firades med att sitta i bilkö i 1 1/2 timme från jobbet (varför stänger de 3 filer på motorvägen i rusningstid för vägarbete?), jag fick inga blommor av mannen för han hade glömt plånboken på kontoret, mannen fick inga blommor av mig för jag hade suttit i bilkö och ögonen gick i kors så jag orkade inte åka till affären. Vi gick dock ut och åt, och förundrades över hur mycket folk där var på restaurangen, tills vi kom på att det var Valentine's.
Och nu är det bara tre veckor kvar tills jag är klar med mitt OR training program. Sen flyger jag solo som op-syrra. Fy fasen vad jag behöver mera tid. Till allt. Därför hinner jag inte skriva ett längre inlägg.

Söndag i vinkelvolten

Superbowl Sunday. Vi är inbjudna till grannarna för att fira detta event. Tydligen skall de ha installerat TV:n utomhus på bakgården, men det blåser orkanvindar så jag vet inte hur det är med den saken. Jag vet inte heller när vi skall gå över dit. S pratar i telefon om investeringar med sin ex-svåger. Jag läser en direktimporterad Situation Stockholm, njuter av dikterna och förundras av Stockholmarna. Mentalt befinner jag mig alltså väldigt långt borta från Los Angeles. Mera på Söder en snöig eftermiddag. Chipsen från Sverige är slut, men jag har lite lösgodis kvar.

Mindervärdeskomplex

Ibland blir jag sådär moloken och tycker inte att jag duger till mycket. Idag till exempel. För det första drömde jag hela natten om jobbet, minns fortfarande hur kirurgen i drömmen skällde på mig och klargjorde att jag var långtifrån redo att jobba på operation. Idag bevistade jag för första gången "leversektionen". Jag började dagen med att känna mig upprymd och allmänt peppad eftersom jag har en passion för lever. Entusiasmen dalade dock tämligen fort då jag insåg att jag har ljusår kvar till att klara av allt vad leverresektion och levertransplantation innebär. Det blev ett ganska nedstämt inlägg det här, men jag var tvungen att skriva av mig lite. Fan också, jag vill så gärna gå från novis till expert.

Matspåret

Jag fortsätter på det. Att beskriva mitt födointag. Som består av svenskt godis och svenska Estrella-chips. Och sen fick jag dåligt samvete, för jag råkade nämligen läsa några av mina favoritbloggar och där var bilder på nyttiga frukostar och luncher. Skärpning nu (snart är chipsen slut, så det ska väl som gå av sig självt).

Annars har jag hjälpt till att transplantera en njure idag. Inte tokigt alls.