Gränslös kärlek finns inte

Det här med nationell tillhörighet, medborgarskap, folkbokföring. Det är så viktigt att man är en kombination av siffror och namn i ett lands system. Och det är så svårt att överföra detta till ett annat lands ännu krångligare system. Det vet alla som bosatt sig någon annanstans än i moderslandet, eller faderslandet för den delen, någon gång i livet. Jag har just med nackvärk och fyrkantiga ögon som resultat avslutat en nästan 3-timmars (pga trassel med scannern) session för att ansöka om uppehållstillstånd för mannen här i Sverige. Nu håller vi tummarna att han får det så att vi så småningom åtminstone kan bortse från de nationella gränserna vad beträffar vårt förhållande. De övriga hindren får vi nog jobba lite på själva, misstänker att migrationsverket ännu inte börjat med äktenskapsrådgivning...

I övrigt flyttar jag imorgon in i min lilla etta i de yttersta västra förorterna till Stockholm. Var sak har sin tid, antar jag.

Äntligen vår

Dalarna välkomnade mig med sol. De första dagarna. Sedan valde vädergudarna att demonstrera mänsklighetens ynklighet inför naturen och vräkte ned ca 3 decimeter snö under två dagar av oupphörlig snöyra. Rättviks marknad blev liksom lite chockad och paralyserad och mina planer om det obligatoriska fredagsstrosandet bland stånden reducerades till en blixtvisit på söndagen. Jag köpte i alla fall ett paraply från Malungs paraplyfabrik. Den enda paraplyfabriken i Sverige, om man skulle tro knallen som sålde eländet.

Nu är det snart dags att återgå till arbetslivets trogna tjänst i Stockholm och jag undrar varje dag om detta var ett så genomtänkt val som jag ursprungligen trott. Problemet är ju att jag mot all logik och inskaffad kunskap fortfarande är av uppfattningen om att gräset är grönare där jag för tillfället inte befinner mig. Nåja. Jag har haft långa långa samtal med mannen där borta (som vill att jag ska komma "hem"), och vi får väl se vad som händer framöver. Under tiden ska jag jobba på att fixa uppehållstillstånd för honom här i Sverige. Målet är ju att kunna importera honom så småningom. Om saker och ting går i den utveckligen, vill säga.

                    Snön är i alla fall i det närmaste bortsmält. Och gräset var ju faktiskt lite grönt där under.

Little miss Sunshine

Nästan på sjumånaders dagen. Sedan senaste inlägget alltså. Ja, ni som troget följt bloggens icke-existens har väl direkt inte missat något rafflande. Eller kanske? Jag har slutat mitt jobb på UCLA. Jag har helt sonika bara åkt hem till Sverige igen. För det funkade inte som det skulle där borta i Kalifornien. En liten röst inuti mig bara skrek högre och högre att det måste finnas mer här i livet. Och nu är jag i Sverige. I Dalarna. Tillbaka i ursprunget. Och nu sitter den där lille saten där inne och skriker igen, att kanske har jag valt fel?
Den som lever får se, helt enkelt. I övrigt uppskattar jag måsarnas skrin, vitsipporna i Lissberg och mammas mat. Vi tar en dag i taget.

Don't mind me...

Jag bara lekte lite med layouten. Utan att egentligen ha en aning om vad jag håller på med. Är i övrigt helt utmattad. Jobbat över 3 dagar av 4 den här veckan. Vet inte vad jag egentligen ville skriva. Att jag är trött i hjärnan, inte orkade träna samt att katten nuförtiden är otroligt kelsjuk. Ja. Det var bara det.

Årstider efterlyses

Årstiderna i södra Kalifornien definieras enligt följande; varmt, varmare, varmast, tokhett, och färgskalan löper i grönt, beige, brunt, brunare... Häromdagen insåg jag att jag inte är riktigt orienterad till månad på året - eöh, juli? Nähä, det är redan september, jamen dåså. Och så existerar ju ingenting som liknar Industrisemester heller, här ligger saker och ting minsann aldrig nere för att alla är bortresta. Suck. Igår var jag hos min frisör, vi diskuterade hårfärger och jag meddelade henne att jag tänker låta håret vila vad gäller bleka slingor. Hon tyckte det var en alldeles splendid idé, eftersom vi ju nu går in i hösten och då passar det ju bättre med varma bruna toner. Sedan asgarvade hon åt sitt uttalande, vadå årstider, tyckte hon.
MEN, nu ska jag gå ut och tvätta bilen. OCH, det gör inte precis ont att det är sol, klarblå himmel och 25 C i skuggan... You win some, you lose some.

Frukost?

Min man har ruinerat mig, utarmat min mat- och sovklocka. Sedan jag flyttade hit har konceptet frukost sakta men säkert försvunnit. Han äter inte frukost. Alls. Eller kanske ett wienerbröd om vi har nå't i skafferiet. I början av min vistelse här kokade jag min havregrynsgröt (på spisen, osockrad), ingen mikrad snabbvariant här inte, jämte ett eller två ägg. Nuförtiden? Well, havregrynen möglade, äggen är liksom tråkiga att äta för sig själva. Och ibland finns det ju kaka/tårta/wienerbröd, alldeles ensamma och övergivna i skafferiet. Jag gillar ju att jag kan skylla på honom, att det är hans fel att jag åt ett pound chokladkaka med frosting alldeles nyss och att detta får utgöra dagens sockerchock.

I'm still alive...

...Även om det kan vara svårt att tro om man "följer" den här bloggen.... Äh, jag orkade liksom inte skriva. Har ju aldrig varit någon extraordinär dagboksförfattare heller, så det sitter liksom inte i ryggmärgen att dagligen beskriva mina förehavanden i en journal.
Sommaren var kort, inget regnade bort. Enda dropparna regn (och ett sjuhelvetes åskväder) jag sett sedan någon gång i mars, kom i lördags då vi hade kräftskiva. But åffkårs. Annars, har jag avslutat min rotation i Santa Monica och är sedan i måndags tillbaka på Surgery ctr där jag inte satt min fot sedan i januari. Känns lite småläskigt nu när jag arbetar självständigt och far och flänger mellan olika ställen. Det där med bemanningspooler är nog inte riktigt min grej. Mental note för senare. Fast hej hopp, jag har ju ett jobb!
I juli var vi i Mexico. Labor-day weekend körde vi upp till SF. När jag kan ta långledigt nästa gång står skrivet någonstans i stjärnorna. Fan vad jag saknar 5-veckors sommarsemester. Inte för att jag någonsin tagit 5 veckor i rad. Men bara det att kunna. I helgen är jag gräsänka igen, S är återigen uppe i San Jose med bröderna. Och jag ville inte följa. Jag trivs bättre här, där jag kan bara vila, träffa en kompis, klippa håret, och städa toaletterna. Ja, det var väl allt för idag. Över och ut, tills nästa gång vi ses.