Äntligen vår

Dalarna välkomnade mig med sol. De första dagarna. Sedan valde vädergudarna att demonstrera mänsklighetens ynklighet inför naturen och vräkte ned ca 3 decimeter snö under två dagar av oupphörlig snöyra. Rättviks marknad blev liksom lite chockad och paralyserad och mina planer om det obligatoriska fredagsstrosandet bland stånden reducerades till en blixtvisit på söndagen. Jag köpte i alla fall ett paraply från Malungs paraplyfabrik. Den enda paraplyfabriken i Sverige, om man skulle tro knallen som sålde eländet.

Nu är det snart dags att återgå till arbetslivets trogna tjänst i Stockholm och jag undrar varje dag om detta var ett så genomtänkt val som jag ursprungligen trott. Problemet är ju att jag mot all logik och inskaffad kunskap fortfarande är av uppfattningen om att gräset är grönare där jag för tillfället inte befinner mig. Nåja. Jag har haft långa långa samtal med mannen där borta (som vill att jag ska komma "hem"), och vi får väl se vad som händer framöver. Under tiden ska jag jobba på att fixa uppehållstillstånd för honom här i Sverige. Målet är ju att kunna importera honom så småningom. Om saker och ting går i den utveckligen, vill säga.

                    Snön är i alla fall i det närmaste bortsmält. Och gräset var ju faktiskt lite grönt där under.