Nästan på sjumånaders dagen. Sedan senaste inlägget alltså. Ja, ni som troget följt bloggens icke-existens har väl direkt inte missat något rafflande. Eller kanske? Jag har slutat mitt jobb på UCLA. Jag har helt sonika bara åkt hem till Sverige igen. För det funkade inte som det skulle där borta i Kalifornien. En liten röst inuti mig bara skrek högre och högre att det måste finnas mer här i livet. Och nu är jag i Sverige. I Dalarna. Tillbaka i ursprunget. Och nu sitter den där lille saten där inne och skriker igen, att kanske har jag valt fel?
Den som lever får se, helt enkelt. I övrigt uppskattar jag måsarnas skrin, vitsipporna i Lissberg och mammas mat. Vi tar en dag i taget.
Men OJ!! Vad modig du är. Och som du säger, en dag i taget... Och allting ordnar sig alltid, så är det ju.
SvaraRaderaKRAM
Finns! Kram.
SvaraRadera