Hollywood-fruar-charity-event

Jag har fått en inbjudan. Till ett Swedish midsommar-party hemma hos Maria Montazami. Tro nu inte att jag känner henne personligen, men tack vare Facebook-fenomenet har jag via en svenskar-på-USA's-västkust-grupp, blivit inbjuden att delta i detta spektakel. Det skulle ju vara lite roligt. Tyvärr gick O.S.A.-datumet förbi medan vi solade i Mazatlán. Nåja. Jag ska fundera lite.

Åter från tillfälligt avbrott

Vi har varit i Mexico. Vi lyckades ta oss dit, men knappt hem. Härlig semestervecka utan större händelser att rapportera om. Förutom att vi missade planet hem. Stenhårt. Som tur är ordnade Air Mexicana så att vi fick plats på en överbokad flight till Mexico City och sedan vidare till L.A.

Om det är någon som är intresserad kan jag lägga upp en och annan bild. Ni vet, sådana där med strandhäng, närbild på en exotisk drink, samt någon naturbild och en och annan kyrka.

Planeraren

Imorgon ska vi på Graduation Party. S's niece tar examen från SDSU, så jag antar att ett antal röd-svart-brokiga ungdomar kommer att kasta mössan. För det är väl så de gör här? Har man ju sett på film i alla fall. Jag frågade honom vad det är hon tar examen i. Eh, tja, hon har ju en Bachelor's, hon har ju pluggat 4 år. Svarar han. Jamen, vadå Bachelor's. I vadå? Nä. Det visste han inte. Vilken tid ska vi infinna oss? Undrade jag sen. Tja, nå'n gång på eftermiddan, blev svaret. Suck. Vad ska jag ha på mig då? Varpå han ger mig utförlig information: Typ klänning. Och sen kom jag på, vi måste ju köpa present. Nä, säger S. Hon vill ha cash. Ok, svarar jag. Det kan hon väl få. Men ska man inte också ha någon form av minnesmärke från ett sådant event?

Jag köpte i alla fall en söt topp från H&M. Att ha till en kjol som redan finns i garderoben. Och sen tänkte jag köpa nå't fint smycke till niecen. Det hade varit kul om jag hittat något svenskt hantverk. Men det kanske jag borde tänkt på tidigare.

Strutsen ångar på...

Det verkar som om mitt huvud trivs bäst där nedstoppat i sanden. Lite enklare tillvaro liksom. Jag fick för mig att jag måste piffa upp min garderob inför Mexico-trippen och drog således till the Mall. Gissa var jag handlade? H&M, of course. Gissa vems pengar jag använde? S's, of course. Jag har inget jobb, ingen inkomst, ingen ljusning i sikte. Då får man väl egentligen inte shoppa? I alla fall inte mer än havregryn och nudlar så att man överlever? Men jag gjorde det ändå. Och låtsades att jag är hemmafru med vissa rättigheter. För att salta skuldkänslorna ytterligare talade jag med ssk-rekryteraren från helvetet. Hon basar över HR-avdelningen här på ett sjukhus i Valleyn, och snorkigare person var det längesen jag stötte på. Inget jobb för mig där alltså.

Det är bäst jag går och stryker några skjortor till S, för att lindra chocken när han ser kvittona från dagens shopping.

Tjatig

Hur tigger man om jobb? Hur länge kan man vara arbetslös utan att man helt och hållet blir totalt ointressant på arbetsmarknaden? Jag sitter och filar på ett mail till Sheri på UCLA. På något sätt måste jag påminna henne om att jag är jätteintresserad (läs desperat) om att få en plats på Perioperative Nursing OR Program. Och att jag är fullständigt kvalificerad (läs desperat). Hur ska jag formulera mig för att låta intressant? Nonchalant? Världsvan och erfaren? Så medicinskt nischad att det inte finns någon bättre kandidat än jag?

Istället stinker det desperation mellan de naiva textraderna. Hade jag skrivit på papper hade det legat en hel hög med ihopknycklade försök framför mig. Nu är istället backspace-knappen snart utnött.

Är det någon som försöker tala om något för mig? Karma? Ska jag inte vara här? Är det dags att ge upp? Skicka en ansökan till landstinget Dalarna och åka hem med svansen mellan benen?

När är nog nog?

Little miss sunshine

Vi åker troligen till Mexico! Biljetterna är i alla fall bokade, och nu hoppas vi bara på att S hinner förnya sitt pass. Det vore ju onekligen trevligt om det lyckades. Denna morgon öser regnet ned och termometern visar 12 C kl. 08.00. Väderprognosen för Mazatlán säger 31 C och sol, sol, sol.

Håll tummarna!

Måndag

Jag imponeras av alla dessa käcka tjejer i bloggsfären som förefaller älska måndagar. Jag gillar inte måndagar. Och inte heller tidiga morgnar. Eller, rättare sagt, jag njuter av fågelkvittret och stillheten som 05.00 kan innebära - men inte så pass att jag tycker det är värt att plåga sig ur sängen om inte alldeles nödvändigt. Speciellt inte en måndag. Jag gillar torsdagar. De är lite halvmagiska då de är som en entré till helgen.

Idag är det mulet. Och lite kallt. Jag letar efter S's pass. Vi var ett klick från att boka nästa veckas semester igår. Och då insåg S att passet gått ut. Men letade snabbt upp en agentur som till det facila pricet av $199 kan buda över ett nytt inom 3 arbetsdagar. Fast då behöver han ju sitt gamla. För att ansöka om det nya. Vi minns båda att han lagt det på ett "säkert" ställe. Men ingen av oss minns var det där stället var. Det återstår alltså att se var nästa vecka kommer att spenderas. Ursprungligen var idén att åka till Mazatlán, Mexico. Nu vet vi just ingenting.

Således. Måndag.