Dåså

Då har jag precis mailat iväg min uppsägning av lägenheten på Björnsonsgatan. Det skar lite i hjärtat och även i epigastrium-trakten där själen sägs ha sin boning. Blackeberg. No more. Åtminstone inte nu. Kanske sen. Kanske en tvåa med balkong på Sigrid Undsets gata. Eller Grundtvigsgatan med utsikt mot parken. Kanske. Jösses. Bor jag här nu då? Här i Kalifornien? Tja. Ett tag till då. Antar jag.

Highway to ....

Ja, vi får se vart den leder. Vägen in i det nya årtiondet. 2009 kräver antagligen en summering. Såå... Jag avslutade 2000-talets första dekad med att fylla äldre och äntligen ta steget. Släppa alla borde och måste och skulle. Jag lämnade Sverige nästan som i landsflykt, men det behövde bli så. Jag kunde inte ägna det mera eftertanke. Då hade jag inte vågat. 2009 var året då jag insåg att jag kan förflytta mig hur långt bort som helst, men den riktiga resan pågår i själen. Det är där man måste hitta hem. Och jag tror att jag kommit en bit på vägen enbart med den insikten. Jag vet var jag ska reda mitt bo. Kloka H (som jag inte kan länka till eftersom jag är HTML-handikappad) skriver om att leva i nuet. Det har jag lärt mig. Det och att ett steg i taget räcker. Man måste resa sig upp innan man kan börja gå. Och var sak har sin tid. Klyschor som stämmer så väl. De finns de som inte kan resa sig. Bokstavligen. 2009 var året då min älskade morbror hamnade i det helvete han inte önskade sin värsta fiende. Han firar in det nya året med att koncentrera sig på att andas och skålar i sondmat. Livet är bräckligt, men när man är ung, frisk och oroar sig över om sminket sitter rätt eller om frisyren är förlegad, då tycks det oändligt. Möjligheterna sträcker sig bortom horisonten. Men det går inte att vänta. Imorgon kan vara för sent.

Jag tar ett steg in i 2010. Och sen får vi se vart det bär hän.

Till alla vänner som jag önskar vore här; Ett riktigt Gott Nytt År till er. Ni finns hos mig i tanken varje dag.

Tillbaka till rötterna med hjälp av gräsklipparen

Jag har blåsor och begynnande valkar i händerna och älskar kroppsarbete. Den här veckan var smått otrolig och började med mina två sista arbetspass. Gårdagen bestod av Gulleråsen-Blackeberg t o r med rent hus och ett sista besök på alltid serviceinriktade Video Blackeberg.



Idag sitter jag och stirrar på två översvämmade resväskor och en tvätthög bredvid som på något sätt också måste få plats. Vid sidan om ligger det bruna oanseliga kuvertet som innehåller tre års slit, tårar och ekonomiska investeringar. Inträdesbiljetten så att säga.

Därför företog jag mig den meditativa sysselsättningen att klippa gräset istället.

Slutet innan början

Det känns som om jag under stress försöker assimilera mina omgivningar för att när jag anlänt sandstaden kunna plocka fram dem när vardagen blir för beige. För det blir den där borta. Inte grå, men beige.



Midsommar blev en tämligen tragisk historia. Tänker inte ens nämna vädret, för det är ett sån´t satans uttjatat ämne. Men det spelade in. Sedan upptäckte jag till min förskräckelse att jag inte orkade delta i ett firande jag blivit inbjuden till. Skam. Men så är det när man är bipolär light.

Idag stekte de tre musketörerna i solen på Blackans egen strand med tillhörande bar. Men det blev liksom lite rumphugget när ingen tagit med badkläder och de enda som kunde bada var de som hade åldern inne att springa omkring nakna.

Jag har in i det sista vägrat packa. Istället sprang jag i mina ultrakorta babyblå shorts genom Judarskogen och njöt i fulla drag.

Den femte dagen

Igår var avskedens kväll. På en uteplats någonstans söder om Stockholm samlades vi en sista gång, i alla fall kopplat till den konstellation vi hittills gått under. Under gårdagen kunde jag äntligen också hämta upp mitt nya pass och skicka in det till de amerikanska myndigheterna. Idag blev jag beviljad att hyra ut lägenheten helt lagligt under ett års tid. Allting faller på plats. Fast vilken plats återstår att se...

Dag 1

Resan är bokad. Jag sitter och väger över mitt beslut, för- och nackdelar, men inser att detta är något jag måste göra. Att fullfölja. Ni skulle förstå om ni följt mina våndor på nära håll. Det kan bli vad som helst.

Jag försöker hitta något bolag som kan frakta en kartong eller två över Atlanten. Om jag får mitt visum i tid sker avresa den 30 juni kl. 06.35.