Ash Wednesday

Har jag aldrig tidigare ägnat någon större uppmärksamhet. Denna onsdag i början av mars är liksom inte särskilt signifikant om man inte är religiös. Den har ju inga semlor eller annat gott kopplat till sig. Därför påpekade jag helt ovetande för en kollega idag att hon hade något kladdat på sin panna. Nu vet jag bättre. Cultural learnings.

Förresten, den där förkylningen, den var nog falskt alarm. I alla fall för den här gången.

1/1 11 som vi skriver såhär bakvänt i amerika

Nytt år och rosparaden på Rose Bowl. Jo, vi blev ju bjudna till fest igår. Och, ehum. Ja. Jag vill ju tycka att jag är öppensinnad och vidsynt. Min vän som bjöd in oss till sin vän, hon är väldigt trevlig. Men. Det var nog ett av de mest annorlunda tolvslag jag firat in. Kvällen inkluderade bordsbön (amen innan middagen, värdinnan var både republikan och katolik), bordsgrannen berättade att hon tar $65 i timmen för spirituell rådgivning och tillhör en frikyrklig organisation där man tillber helgon och profeter från de flesta världsreligioner, ett par andra gäster berättade om sin flykt från Kuba och liksom gnisslade tänder och spottade lite när Che Guevaras namn nämndes. De sju hundarna instängda i något rum på baksidan av huset löpte naturligtvis amok när fyrverkerierna avfyrades. Strax innan 01:01 010111 kände jag och S oss tacksamma för att få tacka för oss och återvända upp genom kaninhålet tillbaka till vår egen värld. Och jag får nog inse att även om jag accepterar och respekterar andra människors åsikter och tro, så känner jag mig nog mest bekväm i min egen lilla världsåskådning. Så liten på jorden är jag. Kanske till och med en smula trångsynt. Men jag är snäll ändå. Och 2011 får bli året då jag jobbar lite mera på att vidga min horisont.

Tron försätter berg

Religion är stort i USA, och som svensk, via protestantismen skuld- och skambelagd, totalt icke troende är det lätt att ibland trampa på ömma tår. Igår fällde en person, som definierar sig som ateist, kommentaren -"If Jesus had been around today, he'd definately not been a Christian". Jag skrattade gott åt det hela, men insåg att en kvinna i sällskapet blivit förolämpad. En annan kvinna yttrade följande förklaring till varför hon valt kristendomen som sitt ledljus: -"I don't trust myself to make good decisions in life, that's why I turn to Jesus for him to help me make the right ones". Hm, undrade jag då; Hur vet hon att det är ett riktigt beslut att vända sig till Jesus, när hon inte litar på sin förmåga att fatta beslut in the first place?

Jag har aldrig varit troende, i alla fall inte i någon traditionell bemärkelse. Jag är döpt och konfirmerad och betalar fortfarande skatt till svenska kyrkan. Det är mysigt att vara i en kyrka, särskilt till jul när snön yr utanför de färgglada fönstren. Men jag är inte religiös. Jag tror inte att Gud plötsligt fick för sig att skapa världen och människorna. Om man läser Bibeln är det ju egentligen ingenting som verkar vettigt. Bara dålig prosa och fabler som klottrats ned för tusentals år sedan av vidskepliga människor. Jag har heller aldrig förut ägnat någon större tid åt sådana här tankar. Förrän nu. För i det här landet måste jag ha en åsikt. Religion dyker upp lite titt som tätt i vanliga vardagliga diskussioner. Och då måste jag ju tycka något. Och jag tycker att jag är ateist. Och det är ju en tro i sig. En tro på att det inte finns någon Gud.