Sverige i mitt Hjärta

Jag hade lite utav en existentiell kris förra veckan. Dög inte till nå't, gick in i saker, tappade saker, tappade modet. Kände mig allmänt borttappad. Sen pratade jag med fina, underbara vänner hemifrån Stockholm på tråden och allt kändes plötsligt lite lättare, mera hoppfullt. För säkerhets skull besökte jag under gårdagen en svensk julmarknad nere i downtown, komplett med Luciatåg, Johannes Alfvén på scen, och några muggar glögg. Dessa händelser fick mig att orka möta en ny vecka på jobbet. Och idag var jag inte riktigt lika borttappad som i förra veckan. Inte riktigt.

Recovery

På nattklubben Haze fick vi en egen VIP-hörna, med ett aldrig sinande förråd av vodka och tillbehör. Förutom egen servitör hade vi en egen assistent som konstant bytte ut och fyllde på glasen, tömde askfatet efter varje färdigrökt cigarett, samt dansade med och underhöll oss. Dessutom hade vi vår personliga bodyguard som stod vid vår sida hela kvällen, och behövde man gå på toaletten blev man eskorterad fram och tillbaka och kallad ma'am

Lördagen spenderade vi i en pool cabana med servitris och uppassning, Bloody Mary's och allmän återhämtning...

Jag är mera "bo-i-bungalow-eller-varför-inte-tält" typen när det kommer till semester och har vanligen inte särskilt stora krav på boende, men föredrar att det är fritt från insekter och dylikt. Tack vare vänner med kontakter lyckades vi dock inför vår Vegas-weekend få en corner suite på Aria för någorlunda normalt rumspris enligt Vegas-normer.

Vilodag

Tre intensiva dagar har förflutit. J har återigen hälsat på, vilket innebär Starbucks, Mojitos och vin. Men också trevligt sällskap. Och eftersom vi i helgen åker till Lost Wages får jag snart se henne igen. Gårdagen spenderade vi i Westwood, eftersom jag på morgonen hade tid hos arbetshälsan för provsvar och ytterligare vaccinationer, samt en new hire-orientation på eftermiddagen. Mycket information och jag kände mig som ett ufo när alla försäkringspolicies och benefits presenterades. Och jag som brukade tycka att det är svårt att välja elbolag...
Så. Jag har skrivit på allsköns papper och tystnadsplikter och diverse vilket gör att jag nu vågar sätta på pränt att jag fått positionen jag så gärna ville ha. Den 7 september börjar mitt OR Training Program och min anställning vid UCLA.

Nya bekantskaper

Så här ser det ut när ett proffs rider (se ovan) och när en rookie som inte suttit till häst sedan urminnes tider (se nedan) balanserar på djuret som tack o lov hade både tålamod och gott lynne.

På många ställen i L.A. county är till och med vanliga gator anpassade för livet med en hästkompis. Knappen vid övergångsstället sitter i ryttarhöjd så att man inte ska behöva kliva av hästen. Jag hörde även ryktas att där bakom häcken, lär Jamie Lee Curtis ha haft sitt hus förut. Kändisspaning på hög nivå, alltså.

Hollywood-The Valley-Corona-och ursprungsläge

I fredags kväll, över en sen middag (appetizers o margaritas, snarare) ringde en av S's kompisar från Ventura. Och undrade om vi ville följa med till Sunset och titta på stå upp komik. Det klart att vi ville. Och vad glad jag är att vi gjorde det! Jag har alltid varit skeptisk till den sortens underhållning live, men nu har jag ångrat mig. Ansiktet fastnade i ett kroniskt garv och tårarna trillade nedför kinderna. Så roligt var det. Helt sant.
Lördag morgon, tung i huvudet, slut på kaffe, akututryckning till Starbucks och en långkörare på Costco. Sedan skulle vi vara hos C vid 4 pm. Jag gick in i duschen vid 4.15 pm. Vi var framme 7 pm. Lagom till middagen skulle serveras. Men vi var inte sist på plats (har jag sagt att jag lever med en iranier?). Vi ägnade kvällen åt att spela pingis, dricka sangria (har jag inte gjort sedan 1995) samt ett seriöst försök på att spela Rockband. Jag måste säga att min talang ligger mera åt trumslagar-hållet än det vokala, även om jag i min fåfänga ibland tror att jag har en tämligen ljuv altstämma. Icke. Eller så var det bara fel på ljudanläggningen.
Idag är det soffan so far. Och lär inte bli många meter därifrån. Men det gör inget, jag har nämligen köpt en signifikant mycket billigare Rosetta Stone-kopia för att lära mig grunderna i det spanska språket. Farsi får vänta.

Ska berätta lite mera bildligt...

THE BEACH BUM.

J. trotsar Stilla Havets iskyla.

En helt vanlig mulen dag i Santa Monica.

Slutet innan början

Det känns som om jag under stress försöker assimilera mina omgivningar för att när jag anlänt sandstaden kunna plocka fram dem när vardagen blir för beige. För det blir den där borta. Inte grå, men beige.



Midsommar blev en tämligen tragisk historia. Tänker inte ens nämna vädret, för det är ett sån´t satans uttjatat ämne. Men det spelade in. Sedan upptäckte jag till min förskräckelse att jag inte orkade delta i ett firande jag blivit inbjuden till. Skam. Men så är det när man är bipolär light.

Idag stekte de tre musketörerna i solen på Blackans egen strand med tillhörande bar. Men det blev liksom lite rumphugget när ingen tagit med badkläder och de enda som kunde bada var de som hade åldern inne att springa omkring nakna.

Jag har in i det sista vägrat packa. Istället sprang jag i mina ultrakorta babyblå shorts genom Judarskogen och njöt i fulla drag.

Den femte dagen

Igår var avskedens kväll. På en uteplats någonstans söder om Stockholm samlades vi en sista gång, i alla fall kopplat till den konstellation vi hittills gått under. Under gårdagen kunde jag äntligen också hämta upp mitt nya pass och skicka in det till de amerikanska myndigheterna. Idag blev jag beviljad att hyra ut lägenheten helt lagligt under ett års tid. Allting faller på plats. Fast vilken plats återstår att se...