Rapport från bloggledigheten

Jag hade inte tid att skriva. Nej, jag ska vara ärlig nu. Jag hade helt enkelt tröttnat på att läsa vad jag själv skrivit så jag var tvungen att lägga ned. Fast smygläst mina favoritbloggar, t.ex. de som Sara, Malin och Helena skriver, det har jag ju gjort. Utan att kommentera förstås. Jag har dock hunnit med en blixtvisit på en vecka i Sverige (två begravningar och ett 60-års kalas, akutenbesök med mamma och som tur var avslutningsvis ett par flaskor vin med Sofie.) Färdig med 6-veckors placeringen på ögonsjukhuset och nu tillbaka på Main OR.

Tidsbrist

En vecka till. Svosch. Jag hinner inte med. Förra veckan minns jag inte ens vad jag gjorde. Jo, torsdag kom J från Vegas på besök. Sedan åkte J hem till Vegas på fredag morgon. Och så åkte jag och S till Vegas på fredag kväll. Bilder kommer. Inte från bilfärden då, men från Vegas. Och nu är det redan tisdag igen. Alla hjärtans dag firades med att sitta i bilkö i 1 1/2 timme från jobbet (varför stänger de 3 filer på motorvägen i rusningstid för vägarbete?), jag fick inga blommor av mannen för han hade glömt plånboken på kontoret, mannen fick inga blommor av mig för jag hade suttit i bilkö och ögonen gick i kors så jag orkade inte åka till affären. Vi gick dock ut och åt, och förundrades över hur mycket folk där var på restaurangen, tills vi kom på att det var Valentine's.
Och nu är det bara tre veckor kvar tills jag är klar med mitt OR training program. Sen flyger jag solo som op-syrra. Fy fasen vad jag behöver mera tid. Till allt. Därför hinner jag inte skriva ett längre inlägg.

Ännu en vecka till ända

Det slog mig precis att de enda gånger jag sätter mig ned för att skriva ett blogginlägg är när jag egentligen borde göra någonting annat. Det kanske förklarar kvaliteten på innehåll och språk... Denna vecka har trots gräsänkestatuset gått relativt fort. Sön-tis hade jag besök av J från Vegas som skjutsade mig till och från jobbet. Mycket lyxigt. Onsdag färgade jag håret mörkt, vilket jag fortfarande inte bestämt mig om det var ett lyckat beslut eller inte. Torsdag råkade jag ta en tupplur som varade fem timmar, sen var det bara att borsta tänder och gå och lägga sig igen. Idag har jag drabbats av melankoli, som jag hoppas är hormonrelaterad, och nu måste jag faktiskt åka till gymmet eftersom jag inte tränat sedan i söndags.