Ole, dole, doff

Imorgon är sista dagen för den här vändan på Main OR. Sedan 3-dagars weekend (tack 4th of July). Santa Monica i två månader framöver från och med tisdag. En tillsvidaretjänst har dock öppnats upp på Main OR. Som jag tänker söka... Fast egentligen är jag inte bombsäker på vad det är jag vill egentligen. Fortsätta jobba för bemanningspoolen, ha en tjänst enbart på Main OR, eller kanske flytta hem till Sverige? Tja, det är sådana saker jag funderar över här i livet.

Perspektiv ur huvudet på en bipolär-light

Idag fick det bli en långsam morgon. Ja, vadå, det var ju mulet. Och jag har inget jobb. Och inget syfte här i livet. Så det blev filten över huvudet. Kryddat med lite apati och allmänt tycka synd om mig själv och en jag-ger-upp-attityd. Sen pratade jag med J i telefon över en timme. Och när jag lagt på såg jag att man ringt mig från Olive View Hospital. Klockan är två på eftermiddagen och jag slänger av mig pyjamasen, borstar tänder och hår och kastar mig på telefonen för att ringa tillbaka (man kan inte ringa viktiga samtal iförd nattsärk, det känns oprofessionellt). Men får inget svar. Trots detta infinner sig någon sorts fånigt spirande hopp. Varpå jag kör två tvättmaskiner, en diskmaskin, stryker sju skjortor samtidigt som jag skriver mail till dr. M. som försöker hjälpa mig att skaffa jobb. Det hela avslutar jag med att planera och shoppa för morgondagens middagsbjudning samt springa min vanliga löprunda på rekordtid. Nu sitter jag i soffan och avnjuter fryspizza från CPK samt en balja rödvin. Och undrar varför jag inte kan vara lite mera jämn i humöret. Det är så jobbigt med den där ketchupeffekten.

Chokladkollaps

I förrgår var jag mer sofistikerad. Stenhård löpning med tjejen med Montana-plåtarna. Och en massa rödtjut. Igår stod planeterna fel, eller så var det fullmånen, eller en PMS. Jag vet inte riktigt. Men jag kände att världen helt och hållet vänt mig ryggen och att den enda räddningen låg hos Trader Joe's. Vad ska du handla, undrade S. Jo, killarna kommer ju i helgen så vi måste bunkra mjölk och frukostgrejer, förklarade jag. Det var ju en halvsanning i alla fall. Syftet var till största delen Ritter Sport chokladkaka. Välsignade Trader Joe's. Lite chips också. Alltså veggie-chips, så de måste ju ha haft nutritional value av något slag. Jag åt massor av choklad, tittade på en riktigt deppig och tråkig film, fick dåligt samvete, grät över något jag inte kunde definiera för stunden.

Idag mår jag bättre. Men chokladen är slut. Eventuellt måste jag åka och handla mer. Eller kanske en sväng till IKEA för lite Marabou. Man vet ju aldrig när signalsubstanserna och hormonerna kommer att svika en igen.