jomen jag bor ju faktiskt i en metropol

Downtown L.A. Pershing Square - skridskoåkning med palmer i bakgrunden. Udda, men kul. Okej, det var ju bara ca 12 grader varmt så jag var tvungen att starta med mössa. Jättemysigt faktiskt. Och S tyckte att han fick en fin födelsedag.

What happens in Vegas, stays...

Packad. Fönad. Målad. Redo för bilköerna till Vegas. Ses på måndag!

Lunch, fotvård och shopping

Jättefiffigt med en liten fläkt som påskyndar torkningsprocessen. Det är lätt att hänfalla till att bli en high maintenance-brutta här...

En coconut macaroon kändes helt legitim att avsluta en annars nyttig lunch på le pain quotidien. Det gäller att njuta av glidarlivet nu, innan de fotriktiga dojjorna åker på, eller som sms:et från S löd: "Life must be hard..." Det är helt underbart vad livet kan vända bara tack vare att man fått jobb. Jag känner mig levande igen. Nyttig. Och nästa vecka ska jag plöja böckerna jag köpt och FOKUSERA! Nog med dagdrivande. Och så ska jag hushålla lite med pengarna. Så att jag får lite bättre ekonomiskt samvete också.

Diverse vuxenpoäng

Vy över Stilla Havet, sett uppifrån campuset... Gammal bild så håll till godo. Kameran var denna gång i vanlig ordning inte laddad.

Jag är inte fotbollsmamma. Men väl fotbollsfru. Nåja, over40soccer kan väl närmast räknas som ett korpenlag i bättre form, men ändå. Det var därför som vi spenderade hela långa helgen i Santa Barbara på en cup. Eller vad det heter. Dramat utspelade sig vid UCSB, som för övrigt måste vara ett av världens vackraste universitetscampus, eller? LA Persepolis gick till final, men förlorade stort i den sista ansträngningen.

Nu ska jag åka och få nya däck på Audin. Jag har fått noggranna instruktioner vem jag ska prata med, hur mycket det får kosta och att det också borde ingå en alignment check. Tja, vad vet jag, men några poäng borde väl detta samla.

Allting är relativt

Idag fick vi punktering. I onsdags fick vi två punkteringar, men då på SUV:en. Idag skulle vi åka mc till Santa Barbara och följa efter S&M i Mustangen. I Thousand Oaks vid ett tillfälligt stopp, nämner jag för mc-föraren aka min kille att vi nog borde kolla lufttrycket i däcken på mc:n. Lufttrycket var kanske lite lågt, men inget som oroade blotta ögat. Vi fortsatte köra. Ca 50 m. Sedan sladdade fordonet och det var tur att hastigheten var ca 15 km/h i en korsning. Hade det varit ca 300 m senare på motorvägen i en hastighet på ca 130 km/h, skulle inte det här inlägget ha existerat. Eller några ytterligare inlägg i denna blogg överhuvudtaget för den delen. Men nu blev däcket platt där det blev och detta outgrundliga oförutsägbara relativa universum gav mig ytterligare en söndagkväll i livet.

I övrigt har jag fortfarande väldigt trevlig tillvaro med fina S&M som jag hoppas efter mindre förseningar har en underbar SF-vistelse.

Ett steg i taget

Jag har troligtvis upplevt fler saker under den senaste veckan än under min tid sammantaget här i Kalifornien. I fredags till exempel, upptäckte jag Mulholland Drive och Hollywood. På riktigt. Som en turist menar jag. Det är ju helt fantastiskt vad den här stan har att erbjuda, och när jag nu en gång vågat expandera mina bilburna vyer går jag inte att stoppa. Jag är inte rädd, jag kan köra. Även nere i stan. Så. Idag fick jag en uppmuntran i postlådan; mitt inresetillstånd. Det innebär att jag när jag vill kan lämna landet, men att jag utan problem får återvända. Jag har också via immigrations hemsida kunnat utröna att mitt arbetstillstånd är på väg. Det känns nästan overkligt. Snart kommer jag att ha ett amerikanskt social security nummer... Ett steg i taget, en dag i sänder, det har en god vän lärt mig. Och gamla ordspråk säger att Rom inte byggdes på en dag.

Dag 2 Lära känna Blackan

Det har regnat ganska många dar nu. Så länge att jag inte minns vilken dag solen sken senast. Men det gör inget. Det är som det vilar ett magiskt skimmer över Blackeberg. Stockholms vackraste förort, i parietet med klassiker som Midsommarkransen och kanske Enskede. Idag tog min goda vän Anna mig med på en tur som baserats på John Ajvide Lindqvists bok "Låt den rätte komma in".

Regnet har öst ner hela dagen och temperaturen stadigt legat på ynka 9 C. Jag förfrös tårna under turen, på allvar. Fick spola dem med varmvatten när jag kom hem, men det tog hela 10 min innan cirkulationen återvände i framfötterna och jag funderade allvarligt på att kontakta sjukvårdsupplysningen innan det var för sent och dags för amputation.

Ändå klagar jag inte. Regnet är vackert. Och särskilt här i Blackeberg där grönskan skimrar som en smaragd under vattendropparna. Jag kommer att sakna Blackan. Och mitt kvarter Norrmannen. På bilden ser ni hur kvarteren Dalmasen och Närkingen möts. Det är jag och Anna. Anna som bor i Greken.