Highway to ....

Ja, vi får se vart den leder. Vägen in i det nya årtiondet. 2009 kräver antagligen en summering. Såå... Jag avslutade 2000-talets första dekad med att fylla äldre och äntligen ta steget. Släppa alla borde och måste och skulle. Jag lämnade Sverige nästan som i landsflykt, men det behövde bli så. Jag kunde inte ägna det mera eftertanke. Då hade jag inte vågat. 2009 var året då jag insåg att jag kan förflytta mig hur långt bort som helst, men den riktiga resan pågår i själen. Det är där man måste hitta hem. Och jag tror att jag kommit en bit på vägen enbart med den insikten. Jag vet var jag ska reda mitt bo. Kloka H (som jag inte kan länka till eftersom jag är HTML-handikappad) skriver om att leva i nuet. Det har jag lärt mig. Det och att ett steg i taget räcker. Man måste resa sig upp innan man kan börja gå. Och var sak har sin tid. Klyschor som stämmer så väl. De finns de som inte kan resa sig. Bokstavligen. 2009 var året då min älskade morbror hamnade i det helvete han inte önskade sin värsta fiende. Han firar in det nya året med att koncentrera sig på att andas och skålar i sondmat. Livet är bräckligt, men när man är ung, frisk och oroar sig över om sminket sitter rätt eller om frisyren är förlegad, då tycks det oändligt. Möjligheterna sträcker sig bortom horisonten. Men det går inte att vänta. Imorgon kan vara för sent.

Jag tar ett steg in i 2010. Och sen får vi se vart det bär hän.

Till alla vänner som jag önskar vore här; Ett riktigt Gott Nytt År till er. Ni finns hos mig i tanken varje dag.

Arbetssökande

Låter ju mycket bättre än arbetslös. Vilket jag är. Det har sjunkit in nu. Usch.

Alla som framgångsrikt försökt söka jobb som sjuksköterska i USA räcker upp en hand nu. Och sen tar jag tacksamt emot receptet. Jag trodde utmaningen skulle ligga i att börja jobba, men jag har bittert fått erfara hur fel jag hade. Det är en snårskog, en djungel, landminor och fallgropar. En jobbansökan tar ca en timme att fylla i online, och sen är jag ändå osäker på om jag skrivit tillräckligt, fyllt i korrekt, och framställt mig som någorlunda intressant.

Det tog ca 8 timmar innan West Hills gav mig fingret. Jag väntar nu på domen från Olive View, LA County, Kaiser Permanente, Providence Burbank, och USC. Det tar emot att söka Simi Valley med sina adventistideologier eller till katolikerna på Northridge. Men jag kanske säljer mig till religionen. Bara för att. Vi får se. Jag plöjer vidare.

Leaving Las Vegas

Julen blev riktigt fin trots ovana traditioner. Men jag fick ju de paket jag ville ha (och ja, jag är fem år) och ögonen glänste även på S när han fick öppna både julklappar och födelsedagspresenter. I Vegas var julstämningen dock osäker, stan glittrar ju hysteriskt oavsett årstid. Vi checkade in på The Mirage (ett av mina favorithotell, inte lika rörigt som många av de andra) och påbörjade resan mellan spelborden och de enarmade banditerna. Även om jag erhöll en och annan gratisdrink märks det inte i min plånbok. Första kvällen gick jag plus hela $45 och S $200, detta gjorde att jag blev extra modig kväll nr 2 och hamnade istället på ungefär samma summa minus. Men som man säger "Peck im Spiel, glück in der Liebe". Jag hoppas på det.

Idag kör vi vardag med städning, jobb och löpning. Det glittrar inte riktigt lika mycket, men jag har betydligt mindre ont i fötterna.

Julbord in Westwood

Dagen till ära åkte jag kommunalt. I två timmar, med tre olika bussar. Sightseeing när den är som bäst(?).
Det var värt det. Ett bättre julbord får man i Sverige leta efter, två tjejer som kämpat i dagar med att få den rätta touchen med de rätta ingredienserna. Jag saknar alla där hemma något så fruktansvärt mycket, men är oerhört tacksam att även här finns alla dessa underbara människor.

Och kanske...

... får jag göra om det här till nyår.
(Mammoth 2008)

Lost in the pancake

Alla skriver om julfeeling. På facebook, på bloggar, på msn etc etc etc. Jag skulle vilja skriva om julfeeling, men jag har noll av den varan. Istället sitter jag och försöker koppla ihop alla trådar. Misslyckades kapitalt med att ansluta mobiltelefonen via bluetooth till datorn. Försöker adressändra. Försöker slutföra min CV. Har lagt körkortet på is, Audin är på reparation. Igen. Så jag har ingen bil att utföra körprovet i. Lika bra det. Vi tar det nästa år istället.

Men jag är ändå på ett rätt trevligt humör. Sedan pulsklockan infördes har jag förbättrat mina löpresultat, jag ska åka kommunalt till Westwood för att gå på svenskt julbord imorgon och på fredag tar vi en road trip till Vegas och checkar in på The Mirage.

Ingen julfeeling alltså. Men en i övrigt rätt ok feeling.

Gräs under fötterna 20 dec

Det är dryga 20 grader varmt och jag har gått omkring barfota i trädgården. Jag trivs här, men saknar mina nära särskilt mycket såhär innan jul. Mor och far som gör och alltid har gjort ALLT för mig och som alltid finns där oavsett. Det känns svårt varje år som jag inte kan klä granen med far. Eller dela julaftonsmorgon med dem tillsammans med skinktuttul, julmust och kaffe.