Rapport från bloggledigheten

Jag hade inte tid att skriva. Nej, jag ska vara ärlig nu. Jag hade helt enkelt tröttnat på att läsa vad jag själv skrivit så jag var tvungen att lägga ned. Fast smygläst mina favoritbloggar, t.ex. de som Sara, Malin och Helena skriver, det har jag ju gjort. Utan att kommentera förstås. Jag har dock hunnit med en blixtvisit på en vecka i Sverige (två begravningar och ett 60-års kalas, akutenbesök med mamma och som tur var avslutningsvis ett par flaskor vin med Sofie.) Färdig med 6-veckors placeringen på ögonsjukhuset och nu tillbaka på Main OR.

Allting flyter

Eller "panta rei". Som den där filosofen sa. Man stiger aldrig ned i samma flod två gånger. Eller nå't sån't. Whatever. Jag skulle kanske egentligen skriva en uppdatering om vad som hänt under den månad som jag legat nere med bloggandet. Men orkar inte. Min hjärna behöver en respit. Den behöver fundera över vad den egentligen vill med livet, och sedan vore det trevligt om den kunde komma fram med en lösning till det trassel och villospår som hjärtat lurat in den på. Nog om det. Mer specifik än så kan jag inte vara. Kanske finns det en och annan här och där som faktiskt tittar in här och läser. Jag får nog skriva i min fina bok som J gav mig istället. Så länge. Så kanske jag kan vara lite mer konkret här så småningom.

Ash Wednesday

Har jag aldrig tidigare ägnat någon större uppmärksamhet. Denna onsdag i början av mars är liksom inte särskilt signifikant om man inte är religiös. Den har ju inga semlor eller annat gott kopplat till sig. Därför påpekade jag helt ovetande för en kollega idag att hon hade något kladdat på sin panna. Nu vet jag bättre. Cultural learnings.

Förresten, den där förkylningen, den var nog falskt alarm. I alla fall för den här gången.

Om man tänker på rosa elefanter..?

Häromdagen satt jag och funderade; Det är väldans vad lite förkylningar jag råkar ut för, jämförelsevis (naturligtvis var jag tvungen att "knock on wood" medan jag tänkte detta). I all hast glömde jag bort dunderförkylningen som fick mig att snora ned och nysa full operationsmasken i julas... Och idag sitter jag här med lite kli i snoken och svalget. Kan vara ren utmattning. Eller en liten vårförkylning på gång, kanske? Och varför jag trodde att denna information vore läsvärd för de sporadiska läsare jag har, det kan jag inte riktigt svara på.

Lazy lördag

Åh så skönt. 26-gradig värme, sol (nåja den har ju gått ned nu, men ändå) och en Bacardi Mojito medan kvällsmaten lagas av andra halvan. Lunch på iHop och sedan spontanbesök på feet fleet med nya löparskor som resultat. Svarta Asics 2160's med iläggssula. Var ju tvungen att frångå Kayano's eftersom de börjat sätta snörningen på diagonalen. Mina trogna Saucony Hurricane's har intorkat blod i tyget och är redo för pension. Imorgon ska vi ut på premiärtur, skorna och jag. Kanske hinner jag också med att sola en stund, för tro't eller ej, trots att jag bor i Kalifornien så är huden vackert(?) genomskinligt vintervit.

Från pessimist till nja, mera level-headed

A.J. sa idag; cheer up guys, at least we have a job. Och ja, så är det ju. Så, idag känns det lite bättre. I alla fall just nu. Knock on wood. Då åker jag väl och tränar då. För det blev inget av den varan igår.

Fint ska det låta

Rapport från dagens extrainsatta post conference på jobbet. Alltså, vanligen har vi två timmars reflektionstid varje fredagseftermiddag för att diskutera våra erfarenheter och ibland gå över policies och sån't stuff. Idag var vår närmsta chef, hennes chef och även nursing managern för hela Main OR närvarande. Nursing managern delade ut brev till oss alla i programmet. Identiska brev, skulle det visa sig. "Vi har härmed glädjen att erbjuda Dig en permanent tjänst... bla bla... osv... osv... Här är ansökningsnumren för närvarande utlysta tjänster, om Du inte ansöker hamnar du automatiskt i vår nya float-pool... bla... bla." En pool alltså. Som de fortfarande håller på att snickra på detaljerna kring. Men i stora drag, sex veckor åt gången på varje plats. Main OR, Santa Monica, Surgery Ctr och Ögonsjukhuset. Main OR har två tjänster lediga. Vi är 10 stycken som vill bli fast placerade på Main OR. You do the math för den... Jag är tämligen frustrerad. Dessutom kan vi inte ansöka online förrän tidigast imorgon kväll p.g.a. ett litet glitch i datasystemet. Och på mindre än en och en halv vecka påstår de att de ska hinna ta emot ansökningarna, intervjua var och en, samt fatta ett slutgiltigt beslut. Bull crap. Säger jag.
On another note; Vi fick läsa igenom några av utvärderingarna som våra handledare lämnat in om våra prestationer hittills. Min favorit var den om att jag borde lyfta lite vikter för att bygga på mig lite. Mycket hade jag väntat mig att höra, men inte detta. YMCA, vi kör lite träning ikväll då.