Jag är inte rädd, jag kan vårda

För det kan jag ju. Eller kunde. Så har jag idag överlevt första arbetsdagen på det nya året. Denna veckan är jag tillbaka på surgery center, i rum 9 eller 10, bara cystoskopier så det flödar om det hela veckan. Hittills har jag gjort nästan 4 månader i programmet, och tagit mig igenom Santa Monica, Main OR, surgery center och ögonsjukhuset. Nya platser, nya människor, nya sätt att göra samma saker på. Jag börjar bli ganska sliten nu, vill bara få landa på en plats och gå in på djupet med att lära mig någonting. Inte olika operationer vareviga dag; fötter, händer, artroskopier, hysteroskopier, laparoskopier, port-a-cath inlägg, njurtransplantationer, höft- och knäplastiker, pankreatektomier, laryngoskopier, bröstplastik och fan och hans moster för listan kan göras bra mycket längre. Jag känner mig så fånig, jag menar, jag vet ju hur man beter sig med patienter, jag kan ju grunderna. Och likväl så står jag där helt handfallen, bara för att det råkar vara ett cystoskop eller ett par candy cane stirrups inblandade. Suck. Jag har ingen aning om hur detta kommer att fortlöpa. Men jag vill i alla fall tro att jag gör mitt bästa.

1/1 11 som vi skriver såhär bakvänt i amerika

Nytt år och rosparaden på Rose Bowl. Jo, vi blev ju bjudna till fest igår. Och, ehum. Ja. Jag vill ju tycka att jag är öppensinnad och vidsynt. Min vän som bjöd in oss till sin vän, hon är väldigt trevlig. Men. Det var nog ett av de mest annorlunda tolvslag jag firat in. Kvällen inkluderade bordsbön (amen innan middagen, värdinnan var både republikan och katolik), bordsgrannen berättade att hon tar $65 i timmen för spirituell rådgivning och tillhör en frikyrklig organisation där man tillber helgon och profeter från de flesta världsreligioner, ett par andra gäster berättade om sin flykt från Kuba och liksom gnisslade tänder och spottade lite när Che Guevaras namn nämndes. De sju hundarna instängda i något rum på baksidan av huset löpte naturligtvis amok när fyrverkerierna avfyrades. Strax innan 01:01 010111 kände jag och S oss tacksamma för att få tacka för oss och återvända upp genom kaninhålet tillbaka till vår egen värld. Och jag får nog inse att även om jag accepterar och respekterar andra människors åsikter och tro, så känner jag mig nog mest bekväm i min egen lilla världsåskådning. Så liten på jorden är jag. Kanske till och med en smula trångsynt. Men jag är snäll ändå. Och 2011 får bli året då jag jobbar lite mera på att vidga min horisont.

attention deficit disorder

Idag har jag städat, tränat, internet-surfat. Idag skulle jag ha studerat. Jag har läst på lite nu om oftalmologi. Och gjort lite anteckningar. Samt en skiss över ögats anatomi. Sedan gick jag vidare i systemet och hamnade på avsnittet urologi, som en förberedelse inför nästa veckas cystoskopi-marathon. Jag har i alla fall gjort en fin rubrik; cystoscopy. Nåja. Och sedan är det ju viktiga funderingar inför morgondagen, hur skall det nya året firas in? Och så ja just det, jag målade ju om naglarna också. Och flyttade runt lite möbler. Om jag skulle ta och gå och fylla i lite anteckningar under den där fina rubriken.

Dag 4 Det här åt jag idag

Dagen är ju inte slut, men jag misstänker att listan enbart kommer att kompletteras med mera godis och eventuellt biopopcorn om jag lyckas få med mig S ut. Hittills har jag ätit Wasa delikatess bröd (thank's world market) med ost och ett ägg, persiska matrester (ghormesabzi), sjuttiotvå kilo godis, och några av de sista smulorna från OLW Dill&Gräslök-påsen. Men så var jag också ute på en löptur som borde rättfärdiga kolhydratöverdosen.

the Weather that reminds me of home

Det regnar så här i mellandagarna. In fact, det har regnat mycket överhuvudtaget den här vintern. Jag har planterat en julstjärna i trädgården, den är som vit-crème-rosa färgad. På andra sidan jakaranda-trädet står en röd julstjärna från förra året. Härligt på nå't sätt att dra på sig gummistövlarna och plantera saker i trädgården 29 december. Men ändå så kan jag inte skaka av mig Sverige-längtan helt och hållet. Den ligger där liksom i utkanten av medvetandet och skaver. Och jag sitter här och undrar vad jag ska bli när jag blir stor, egentligen. Och sen får jag dåligt samvete över mina I-landsproblem. Är det vädret måntro, som gör att jag hänger mig åt melankoli, grubblerier och allmänt ifrågasättande?

jomen jag bor ju faktiskt i en metropol

Downtown L.A. Pershing Square - skridskoåkning med palmer i bakgrunden. Udda, men kul. Okej, det var ju bara ca 12 grader varmt så jag var tvungen att starta med mössa. Jättemysigt faktiskt. Och S tyckte att han fick en fin födelsedag.

Dag 3 Mina Föräldrar (and the lista continues)

Mor och Far. Ord kan inte beskriva vad de betyder för mig. Hur de ställt upp för mig sedan dagen jag föddes. Satt mig i första rummet. Skämt bort mig. Man väljer inte sina föräldrar. Men om jag kunde välja, så skulle jag ha valt Mor och Far. Precis som de är. Mor från Gulleråsen och Far från Bingsjö. Levnadsglada, starka, givmilda, intelligenta, händiga. Förstående och inspirerande. TACK!