Säg vad du tänker

En ärlig komplimang kan göra ens dag så mycket ljusare. En boost för självkänslan. Jag är svensk och inte så van att vare sig ge eller få komplimanger. Och tränad in i märgen att om en komplimang mot förmodan skulle riktas mot mig, generat och rodnande avfärda det hela. Men jag försöker lära mig av amerikanerna, för de är riktigt bra på det här med att ge komplimanger som också Anna så riktigt observerat. Det är också vanligare med kärleksfulla uttryck vänner emellan här, och även om man inte riktigt vet vart man ska göra av sig när de kramas och talar om hur mycket de love you, så känns det rätt fint i själen. Och lika härligt som det är att höra fina ord om en själv så låter det väl också mycket trevligare att säga TACK! när någon säger något rart om en, istället för att stå där och skrapa med foten och titta ned i marken och harkla något om att - äsch, den här gamla trasan...

Jag har haft J på besök. Hon är en glädjespridare. Hon åkte tillbaka till Vegas precis, men vi utbytte ett par ordentliga kramar, kommentarer om våra fina solbrännor, samt ett par I love you. Jag ska börja säga I love you till alla mina vänner som jag faktiskt love. Och komma ihåg att inte bara i tanken registrera att de har så vackra ögonfransar, snygga kläder, en avundsvärd figur, en underbar humor eller helt enkelt bara gör mig så jäkla glad när jag ser dem.

Spread the Love and Peace on Earth!

En Appletini för mycket

Hon såg ut som en liten hob där hon med sina 1,5 möh stapplade mot dörren och vinglade in i badrummet mot okända äventyr. I övrigt hade de tre flickorna ett perfekt slumber-party. Mojitos, Fidel Castros, och ja, vissa hade Appletinis. Och macarons. Behöver jag nämna macarons? Och just ja, Fluff. Marshmallows i krämvariant med en touch av Philadelphia ost. Och Doritos. För övrigt frågade hoben:

-Vad hette katten nu igen?

-Sherman Miao. Som i Chairman Mao.

-Vem?

-Okej. Vet du vem Lenin var?

-Oh, ja. John, menar du.

-Nä. Inte Lennon. Lenin.

-Oh. Ingen aning.

-Okej. Men vad han än var för Ryssland så var väl Mao typ för Kina.

-Oh.

-För övrigt gillade jag Ringo.

-Vem?

At this point I gave up.

Maybe

I may have found a way. Nothing's for sure yet, but I do know that I've gotten more responses in 14 days, than I had in over 3 months. Now it's up to this person here and that person there to review my extensive, but not so current, work history. And meanwhile it's like I've become paralyzed. Like they say in one of those commercials for anti-depressants: I have to wind myself up just to get out of bed, or in my case, up from the couch. I'm just sitting here. Staring. Surfing the net. Waiting for a call. But seriously, the house couldn't look trashier than right now, and I'm having J over for the next 3 days. So seriously. I'm getting up right now. To pick up this dumpster.

Confessions

I suffer from internet-anxiety. I'm fairly sure it's a rather new and somewhat undiscovered condition. One of the symptoms is that I have difficulties logging off my different accounts e.g. hotmail, google, facebook, etc. What if I were to miss something important? Another problem is my compulsive reading of different blogs, where I get upset if there are no new and interesting posts for me to enjoy. Or, if I post something extraordinary (in my opinion) on facebook and nobody comments. Yes, this is an addiction like any worthy of a spot in the ICD-10 collection.

Seriously. I need a job. Then and only then would I become one of those people that say;
-Sorry I didn't get back to you right away. You know I'm so busy, I hardly ever check my facebook-account.

That's all for now. I don't have time to elaborate more on this blog post, I have to open up my Skype, check my email again, and make sure no head hunting nurse recruiter has left me an email where she explains she also left me a voicemail.

Ett lyckat persiskt party

Faloodeh, min favoritdessert. Typ sorbet med trådar av stärkelse i.

Som säkert framgått med all önskvärd tydlighet vid tidigare tillfällen i den här bloggen så bevistar vi då och då persiska samkväm i olika former. Igår var vi på födelsedagsfest i Calabasas och mitt intresse var till en början ganska ljummet. Men det var kul. Riktigt kul. Och jag fick en ny bekant, V, som inte ens är iranier. V och jag kom överens om att hon ska försöka lära mig spanska. Vi får se, men det vore otroligt roligt om det blir så!

Bilden har jag snott från flickr.com, eftersom jag under gårdagkvällen hade dålig koll på var min kamera befann sig...

Heaven in Sherman Oaks

Här är de, macarons LA-style! Yay! Tyvärr har jag en billig kamera, och synd nog var det bråttom bråttom så jag hann inte riktigt fota läckerbitarna så som de förtjänar. Vi var sena, vi skulle hälsa på S's ex-brother-in-law (lite aningens awkward moment för mig). Därför blev beslutet att inhandla ett dussin små vackra macarons och ta dem med på pakethållaren (motorcykel) till Simi där vederbörande bor. Jag hade lyckan att trycka i mig en med lavendelsmak on the go. Och herrans, vad gott det var. Nu ska jag systematiskt provsmaka mig igenom hela sortimentet på Pin Up Pastries för att sedan dra vidare till något av de otaliga bagerier i Beverly Hills som lockar med alla möjliga exotiska smaker.

Amärican blågg-posts

I saw that Crazy Mrs. B. has now joined my modest but faithful amount of followers. So here it is, a post that you can read and make sense of. And, thank you so much for the tip about VIP Nails. They're awesome, and with reasonable prices. And my English sucks. I know. It's embarrasing. That's why I normally post in Swedish. Cuz my Swedish sucks a little less. Only a little. This is probably not going to be a long-lasting experiment. Mrs. B., I'll just have to teach you Swedish instead. The little that I know.