Sommar

Det har varit ca 30 C dagtid hela veckan. Och även om en viss människa ännu inte ringt tillbaka, och jobben alltså lyser med sin frånvaro, så har det hittills varit en tämligen behaglig fredag.

Alla talar om macarons

Och jag har blivit fullkomligt galet besatt av tanken att hålla en i handen, sniffa på den, och sedan vällustigt sluka den. Och jag undrade om detta överhuvudtaget var möjligt, här i US of Cupcakes. Så jag googlade. Och det finns en shit load av franska bagerier och caféer i Beverly Hills. Men, lo and behold, även i Valleyn. På Ventura Blvd, i Sherman Oaks. Och de har tydligen också den med lavendelsmak. Det blir fika i helgen. Solklart.

Mitt paket är borta

Det innehöll OLW chips. Och STORA Marabou chokladkakor. Och tidningar. Jag tror att tullarna i NYC åt upp det. Alltihopa.

Väntar

Imorgon är det fredag. Jag väntar spänt. Kommer jag att få ett telefonsamtal? Och om i så fall, kommer det att vara med positiva besked? Jag är så nervös.

Fab morning

Sjutton grader varmt klockan åtta på morgonen. Och fullständigt vindstilla. Kaffe i trädgården med en liten orkester av kolibris.

Jag ska fira med en löprunda. Men fastnade här. Och redigerar lite. Men strax snör jag på mig skorna.

Efterklok

Varför kommer man på alla smarta frågor i efterhand? Vad är det med hjärnan som gör att den blockerar allt sunt förnuft när den som bäst behöver det?

Jag har pratat med UCLA. En liten pre-interview. Som gick sådär. För det är nu i efterhand med kaffet i hand som jag inser vilka frågor jag borde ha ställt. Eller vad jag skulle ha sagt om mig själv. Nåja. Hon visste ju att jag var nervös;

-Hi, I'm ......, and I'm calling from the Liver Center at UCLA. Did I wake you up?
-No, no, not at all.
-I'm doing a phone interview to see if you're a good candidate to come in for a visit. Do you prefer I call you back?
-No, no. Euhm. Eh. Euh. No, I'm, well, to be honest with you - I guess I'm a bit nervous.
-Do you want to take some time to gather your thoughts and prepare?
-No, no. Let's do this.

Kanske skulle jag ha tagit mig lite tid och åtminstone läst igenom mina intervjufrågor. Eller? Visade jag kanske att jag är så otroligt flexibel och kan stå till tjänst inom en nanosekund totalt oförberedd? Ja, jag kan ju plåga mig in i evigheters evighet med att undra över detta. Och det kommer jag troligen också att göra. Det är bara att hoppas att jag blir uppringd i slutet av veckan som hon sa, och att budet är att jag blir inkallad på intervju. Nära, nära skjuter inga harar. Men jag kan inte annat än hoppas. Och se till att jag är förberedd for future reference.

En helt (o)vanlig lördag

Vi har varit i Santa Barbara idag. Det var fantastiskt väder. A&A med kids var nöjda. Eller ja, A&A i alla fall. Kidsen var ledsna eftersom de inte fick blåsa såpbubblor på förbipasserande. Santa Barbara har allt. Vita sandstränder. Turkost vatten. Vacker arkitektur. Roliga affärer. Annorlunda restauranger. Och bergen i bakgrunden.

På hemvägen stannade vi till på Camarillo outlet. Jag har köpt två par brallor för $40. Inte dåligt. Är det fortfarande modernt med skinny jeans förresten? Känns som om jag ligger i bakvattnet här. Men jag köpte sådana i alla fall.

När vi kom hem hade S's yngsta (som påstått att han var sjuk - förmodligen så han kunde vara hemma ifred och spela videospel) närapå bränt ned kåken. Mikrovågsugnen är i alla fall död. Han glömde hälla vatten på sina nudlar och tappade sedan bort tiden eftersom han återgick till att spela ovannämnda videospel. Tur att han reagerade när rökpelaren nådde hans rum på övervåningen.

Och tur att vi hade Mike's hard lemonade i kylskåpet. För det är den jag nu använder som inpackning för nervändssluten.