Salvation

När längtan blir för stor... Tack Trader José.

Lättare sagt än gjort

Alltså att fånga dagen och livet och att inte slösa en minut. Få har lyckats. Fick idag höra talas om en tragedi som inträffat, en alldeles för ung människa, alldeles i onödan. Sitter här och försöker fånga mina egna minuter, men jag vet inte riktigt hur man går tillväga. Kan man stoppa in dem i något slags fin väska och bära dem med sig?

Point Mugu

Så heter det där jag ska springa ett 11 km lopp den 27:e september. Det ligger i någon av Malibu´s otaliga kanjoner. Jag får en t-shirt inkluderad i anmälningsavgiften men förväntar mig trots det inga stordåd. Det går liksom lite trögt med uppladdningen. Klockan är för närvarande sju på morgonen och jag är tvärvaken, men inspiration till morgonlöpning vill helt enkelt inte infinna sig. Kan man gå kurs i att bli morgonmänniska? Det ligger som någon slags outtalad prestige i att vara pigg på morgnarna och att vara sömnig redan klockan nio på kvällen. Eller är det bara helt enkelt så (hemska tanke) att jag är lat? Komslös, skulle man nog definiera det som om man pratade Bodamål med mig. Jag behöver en piska, morötter har aldrig fungerat.

Långsamt

Den här veckan har till skillnad från den förra visat sig vara extremt icke-händelserik. Jag går nästan ned i en metabol vinter, så händelselös den är. Måndag: Ingenting. Tisdag: Ingenting samt en sejour på Color Me Mine med ett gäng jag hittat på nätet. Målade en kanna, men den måste också glaseras vilket betyder att jag inte kan njuta av konstverket förrän på lördag. Idag: Besök på Walmart och städning som jag in i det sista drar mig för att påbörja. Suck. Jag och Sadie skulle ju ha åkt rollerblades Santa Monica-Venice t.o.r, men det får vänta då hon har fullt upp med förberedelserna inför sin förestående käkoperation.

Reality check

En smått fantastisk helg. Tripp till Santa Barbara, två osannolika fotbollsmatcher, motorcykel genom kanjonerna, galna grannar, en halv öltunna, hopptält och en dusch kl. 04.00 INNAN läggdags. Känns bra. Idag är det måndag, dvs nystart. Därför har jag åtagit mig den seriösa uppgiften att utöka min sjukdoms- och olycksfallsförsäkring (känns vettigt med tanke på ovanstående), städa samt skriva ut diverse blanketter. Många bokstavs- och sifferkombinationer blev det, sammantaget kring femtio sidor. Teoriprovsövning på DMV´s hemsida samt planering av volontärarbete.

Livets essens

Livets kast är tvära. Det är en sak som är säker. Från djup förtvivlan till eufori. Jag har offrat mycket för att vara här, för att prova ett liv som jag vet ingenting om, som kan leda till katastrof eller vardaglig lycka. Jag öppnar med lätthet mitt hjärta i skrift eftersom jag är under den röda druvans fermenterade influenser.
Det krävs så lite, i det stora hela, för att trivas. Jag har en underbar granne, som med hjälp av en liten 250 ml förpackning rödtjut (tänk tetrapak Mer eller Festis) lättat på mina bojor. Under ett parasoll, i 30 C värme med en lätt Santa Ana bris. Tänk att så lite kan göra så mycket. Att jag innan dess förtvivlat och försökt lindra mitt missmod med shopping, spenderat för mycket pengar och sedan fått höra att jag har en brittisk accent - allt detta är som bortblåst.
Slutsats: Livets essens är personliga relationer och ett gott vin. Det är min åsikt, och ni må bestrida den bäst ni vill.

Resultatet

Det blev Saucony. Underbar stötdämpning.

Och så måste man ju prova nå´t nytt.