Hemlängtan

Idag är en dag där jag har hemlängtan. En dag som jag skulle vilja spendera vid Svartviksbadet med BOB´s hallonsaft och Mariekex som man doppar i muggen med hallonsaft. Växlande molnighet och en badtemperatur på 22 C. Doften av nyklippt gräsmatta när man kommer hem och sätter sig med ett glas vin bredvid grillen. Myggspiral och duggregn. Ett parti krocket eller kubb, beroende på vilket av spelen som har flest delar kvar.

Men jag är inte hemma. Jag har spenderat dagen vid poolen och suttit i skuggan för jag har bränt mig till vätskande brännblåsor. Simmat och försökt bättra på fysiken i min överkropp som inte direkt matchar benen. Omkring mig är bergen så torra att det ser ut som om de skulle kunna självantända närsomhelst (vilket de förmodligen kommer att göra).
Umgåtts med grannen som är mycket trevlig. Ätit jordgubbar som kostar 10 kr litern.
Jag är på drift, i väntan på, och längtar.

Löparskräcken

Jag börjar bli orolig. Min granne visar tendenser till uthållighet och struktur. Det hjälper inte att jag fortfarande är den som är i bättre form. Detta kan ändras i en ögonblink. Dessutom försökte jag köpa nya löparskor i förrgår men de strulade till det med mitt kort. Jag fick springa runt till 4 olika bensinmackar och försöka få ut pengar ur deras ATM utan resultat. Sedan uppenbarade sig en Wells Fargo ur smogen men även där gick jag bet ur cash-synpunkt. Sedan fick jag lämna Los Feliz $150 fattigare och utan skor. Jag ska försöka lösa detta idag. Men nu har jag blivit ambivalent, Asics Kayano som jag är van eller Saucony? Vilken av dem gör mig snabbare?

Det här är jag

Jag har under några dagars tid suttit och funderat. Vem är JAG och vad vill JAG? Och ett av de största problemen med den formen av tankebana är att svaren på de frågorna ändrar sig bara över en dag.
Först och främst, så här ser jag på mig själv:
Rastlös, vill att det ska hända något hela tiden och om det inte gör det så skall det åtminstone finnas utsikter för att det snart skall hända något.
Snäll, försöker alltid se till att alla runt omkring mig har det bra och inte blir besvikna. Har de inte det bra så tar jag personligt ansvar för att det är så.
Konflikträdd, tycker det är mycket obehagligt med konfrontationer och undviker i möjligaste mån allt i denna väg.
Ängslig, orolig för allt. Allt från svarta skidbackar till att göra bort mig till inbillad oro.
Envis, om jag bestämt mig för något så finns det inget som stoppar mig. Ibland inte ens sunt förnuft.
Nyfiken, vill veta allt om allt och helst nu på en gång.
Lyhörd, ibland in absurdum såtillvida att jag utplånar mig själv för vad jag tror att andra vill.

Så, om ni har något att tillägga ovan vore det roligt att läsa detta. Jag återkommer imorgon eller en annan dag angående vad JAG vill.

Priviliged people in past times

Idag var en fabulous dag. Jag lyckades på egen hand tanka bilen och sedan köra till Beverly Hills. Där skulle jag möta K., en mycket trevlig individ jag råkat på här i röran. Jag glassade längs Sunset Blvd och insåg att Sunset i verkligheten inte riktigt alls ser ut som på film. Nåväl. Beverly Hills är ett uttjatat och i min mening ganska tråkigt namn. Men det är fint. Mycket fiiint (obs Lidingö-i).

Målet för resan var Robinson Gardens. En prominent kvinna vid namn Virginia Robinson (1877-1977) har nämligen testamenterat sitt dödsbo till countyt för publik åskådan. Inte mig emot. För övrigt var hennes hem det allra första på kullarna som så småningom kom att kallas Beverly Hills. Vi fick en underbar liten tour som ledsagades av ingen mindre än Claudie, en kvinna som borde vara någonstans mellan 80 och döden, och som med tungvrickande fransk accent spillde ut sitt hjärta över the Robinson manison. Det är skönt att vara turist. Och det är skönt att låtsas. Låtsas att man vore snuskigt rik i 1920-talets LA. Låtsas att man i fransprydd Charleston-klänning dagligen drack Dry Martinis med utsikt långt ut över havet.

Lite ledsen.

Känner mig lite ledsen. Det är antagligen en aning personlighetsstört, det projekt jag tagit mig an. Men döm mig inte.

In love. Shopping gör dig lycklig.

Klicka på rubriken till detta inlägg. Någon som kan tipsa mig hur man gör snygga länkar som faktiskt syns som en länk???

Tacksam support, mer sån´t.

Jag har en supporter. Hon heter Marina och blev min bästa vän när jag var ca 3 månader gammal (hon också för den delen eftersom vi är exakt lika gamla sånär som på 4 dagar).
Hon finns kvar där än. Är inte det fantastiskt? Tack!