Gränslös kärlek finns inte

Det här med nationell tillhörighet, medborgarskap, folkbokföring. Det är så viktigt att man är en kombination av siffror och namn i ett lands system. Och det är så svårt att överföra detta till ett annat lands ännu krångligare system. Det vet alla som bosatt sig någon annanstans än i moderslandet, eller faderslandet för den delen, någon gång i livet. Jag har just med nackvärk och fyrkantiga ögon som resultat avslutat en nästan 3-timmars (pga trassel med scannern) session för att ansöka om uppehållstillstånd för mannen här i Sverige. Nu håller vi tummarna att han får det så att vi så småningom åtminstone kan bortse från de nationella gränserna vad beträffar vårt förhållande. De övriga hindren får vi nog jobba lite på själva, misstänker att migrationsverket ännu inte börjat med äktenskapsrådgivning...

I övrigt flyttar jag imorgon in i min lilla etta i de yttersta västra förorterna till Stockholm. Var sak har sin tid, antar jag.

Äntligen vår

Dalarna välkomnade mig med sol. De första dagarna. Sedan valde vädergudarna att demonstrera mänsklighetens ynklighet inför naturen och vräkte ned ca 3 decimeter snö under två dagar av oupphörlig snöyra. Rättviks marknad blev liksom lite chockad och paralyserad och mina planer om det obligatoriska fredagsstrosandet bland stånden reducerades till en blixtvisit på söndagen. Jag köpte i alla fall ett paraply från Malungs paraplyfabrik. Den enda paraplyfabriken i Sverige, om man skulle tro knallen som sålde eländet.

Nu är det snart dags att återgå till arbetslivets trogna tjänst i Stockholm och jag undrar varje dag om detta var ett så genomtänkt val som jag ursprungligen trott. Problemet är ju att jag mot all logik och inskaffad kunskap fortfarande är av uppfattningen om att gräset är grönare där jag för tillfället inte befinner mig. Nåja. Jag har haft långa långa samtal med mannen där borta (som vill att jag ska komma "hem"), och vi får väl se vad som händer framöver. Under tiden ska jag jobba på att fixa uppehållstillstånd för honom här i Sverige. Målet är ju att kunna importera honom så småningom. Om saker och ting går i den utveckligen, vill säga.

                    Snön är i alla fall i det närmaste bortsmält. Och gräset var ju faktiskt lite grönt där under.

Little miss Sunshine

Nästan på sjumånaders dagen. Sedan senaste inlägget alltså. Ja, ni som troget följt bloggens icke-existens har väl direkt inte missat något rafflande. Eller kanske? Jag har slutat mitt jobb på UCLA. Jag har helt sonika bara åkt hem till Sverige igen. För det funkade inte som det skulle där borta i Kalifornien. En liten röst inuti mig bara skrek högre och högre att det måste finnas mer här i livet. Och nu är jag i Sverige. I Dalarna. Tillbaka i ursprunget. Och nu sitter den där lille saten där inne och skriker igen, att kanske har jag valt fel?
Den som lever får se, helt enkelt. I övrigt uppskattar jag måsarnas skrin, vitsipporna i Lissberg och mammas mat. Vi tar en dag i taget.

Don't mind me...

Jag bara lekte lite med layouten. Utan att egentligen ha en aning om vad jag håller på med. Är i övrigt helt utmattad. Jobbat över 3 dagar av 4 den här veckan. Vet inte vad jag egentligen ville skriva. Att jag är trött i hjärnan, inte orkade träna samt att katten nuförtiden är otroligt kelsjuk. Ja. Det var bara det.

Årstider efterlyses

Årstiderna i södra Kalifornien definieras enligt följande; varmt, varmare, varmast, tokhett, och färgskalan löper i grönt, beige, brunt, brunare... Häromdagen insåg jag att jag inte är riktigt orienterad till månad på året - eöh, juli? Nähä, det är redan september, jamen dåså. Och så existerar ju ingenting som liknar Industrisemester heller, här ligger saker och ting minsann aldrig nere för att alla är bortresta. Suck. Igår var jag hos min frisör, vi diskuterade hårfärger och jag meddelade henne att jag tänker låta håret vila vad gäller bleka slingor. Hon tyckte det var en alldeles splendid idé, eftersom vi ju nu går in i hösten och då passar det ju bättre med varma bruna toner. Sedan asgarvade hon åt sitt uttalande, vadå årstider, tyckte hon.
MEN, nu ska jag gå ut och tvätta bilen. OCH, det gör inte precis ont att det är sol, klarblå himmel och 25 C i skuggan... You win some, you lose some.

Frukost?

Min man har ruinerat mig, utarmat min mat- och sovklocka. Sedan jag flyttade hit har konceptet frukost sakta men säkert försvunnit. Han äter inte frukost. Alls. Eller kanske ett wienerbröd om vi har nå't i skafferiet. I början av min vistelse här kokade jag min havregrynsgröt (på spisen, osockrad), ingen mikrad snabbvariant här inte, jämte ett eller två ägg. Nuförtiden? Well, havregrynen möglade, äggen är liksom tråkiga att äta för sig själva. Och ibland finns det ju kaka/tårta/wienerbröd, alldeles ensamma och övergivna i skafferiet. Jag gillar ju att jag kan skylla på honom, att det är hans fel att jag åt ett pound chokladkaka med frosting alldeles nyss och att detta får utgöra dagens sockerchock.

I'm still alive...

...Även om det kan vara svårt att tro om man "följer" den här bloggen.... Äh, jag orkade liksom inte skriva. Har ju aldrig varit någon extraordinär dagboksförfattare heller, så det sitter liksom inte i ryggmärgen att dagligen beskriva mina förehavanden i en journal.
Sommaren var kort, inget regnade bort. Enda dropparna regn (och ett sjuhelvetes åskväder) jag sett sedan någon gång i mars, kom i lördags då vi hade kräftskiva. But åffkårs. Annars, har jag avslutat min rotation i Santa Monica och är sedan i måndags tillbaka på Surgery ctr där jag inte satt min fot sedan i januari. Känns lite småläskigt nu när jag arbetar självständigt och far och flänger mellan olika ställen. Det där med bemanningspooler är nog inte riktigt min grej. Mental note för senare. Fast hej hopp, jag har ju ett jobb!
I juli var vi i Mexico. Labor-day weekend körde vi upp till SF. När jag kan ta långledigt nästa gång står skrivet någonstans i stjärnorna. Fan vad jag saknar 5-veckors sommarsemester. Inte för att jag någonsin tagit 5 veckor i rad. Men bara det att kunna. I helgen är jag gräsänka igen, S är återigen uppe i San Jose med bröderna. Och jag ville inte följa. Jag trivs bättre här, där jag kan bara vila, träffa en kompis, klippa håret, och städa toaletterna. Ja, det var väl allt för idag. Över och ut, tills nästa gång vi ses.

4:e juli

Omkring Shepherd of The Hill (den lokala kyrkan/sekten) råder det kaos och har så gjort sedan kl. 11 imorse när jag lyckligt ovetande skulle ner till Starbucks och handla obligatoriskt is-kaffe (obligatoriskt eftersom Jen var på visit och då spelar det ingen roll hur mycket awesome kaffe man har hemma i bryggaren då hon är gravt beroende av 2 x iced venti americanos, easy water, extra ice...) Jen har nu tagit Volvon vidare ner till Beverly Hills där nya dejten bor. Själv har jag badat pool, sovit middag, tittat på gamla bomb-plan som slog lovar över San Fernando Valley (misstog även ett Soutwest-plan för att vara del av showen), och väntar nu otåligt på fyrverkerierna som kommer fyras av utanför Fåraherden-på-kullen. I övrigt har jag och S åkt motorcykel till motorcykel-hänget no 1 på countygränsen mellan L.A. och Ventura county, Neptune's Net, badat upp till knäna i Stilla Havet, samt hälsat på folk i O.C.

Ole, dole, doff

Imorgon är sista dagen för den här vändan på Main OR. Sedan 3-dagars weekend (tack 4th of July). Santa Monica i två månader framöver från och med tisdag. En tillsvidaretjänst har dock öppnats upp på Main OR. Som jag tänker söka... Fast egentligen är jag inte bombsäker på vad det är jag vill egentligen. Fortsätta jobba för bemanningspoolen, ha en tjänst enbart på Main OR, eller kanske flytta hem till Sverige? Tja, det är sådana saker jag funderar över här i livet.

Mera Midsommar

Jag skulle lagt in en bild på säckhoppningen, men jag måste fnula ut en grej med kameran först. Kubb och små grodorna ingick också. Jag har sällan sett sådant patriotiskt midsommarfirande som här i Kalifornien, där vissa av tjejerna även hade svenska flaggan målade på tånaglarna! Dagens midsommar tackar jag Julie för. Hon är en kollega som känner en svenska som heter Lotta och som hade arrangerat Swedish Midsummer i en park i Toluca Lake med utsikt över Universal Studios. Med silltårta och äkta svensk jordgubbstårta (bakad av Julie från Lafayette, Louisiana...). Tipspromenad (oh, dear - skäms på mig, jag var tvungen att gissa hälften av Sverige-trivia frågorna, även om Julie höftade till att 90% av Sverige ligger norr om polcirkeln. Nåja.) Jag började morgonen med att lyssna på P1 där Mark Levengood sommarpratade, och jag skrattade och frustade så att jag satte kaffet i halsen och tårarna sprutade av nostalgi. S var så klart inte med, han är uppe i San Jose hos en av brorsorna med de andra brorsorna. Imorgon följer jag med Jeanette på midsommarfestival i Agoura Hills, sen ska väl årets kvot vara uppfylld, tycker jag. Men fasen, vad jag saknar en regnvåt och myggig midsommar hemma i Dalarna. Säger jag bara.

Midsommar

Kan man fira i Los Angeles också. Tackar Scandinavians on the West Coast för detta! Jag fick även höra Timbuktu och lyckan var gjord. Planen att palla björkris hos grannen gick i stöpet men vi hade trevligt ändå.

Monday Funday

Det sägs att värmen är på väg. Och det är på tiden, jag har nästan börjat få en höstdepression här, och om det inte blir lite piggare väder så kommer jag att ha brännt hål på plånboken snart. Tröst-shopping. Jag klickade hem två nya par TOMS idag. Och beställde nya glasögon i lördags (iofs bara $156, tack UCLA för den försäkringen). I övrigt somnade jag nästan på 405:an hem idag, och därmed gick den planerade träningen åt fanders.

Jag blev lite vred

Det är jag som städar ungarnas rum och badrum. Och de är inte ens mina egna ungar. Ibland blir jag inte glad över vad jag hittar. Idag var en sådan dag. Toaletten brukar se ganska ledsen ut i allmänhet när de brukat den i ett dygn. Nu såg den förskräcklig ut i synnerhet. Övrigt lämnar jag till läsarens fantasi. Och minns att jag är sjuksköterska och inte särskilt äckelmagad.

X-tra ledigt

Jag har försökt snygga till bloggen, men jag tror det mest resulterade i att den gick sönder. Jag skulle behöva gå en html-kurs. Och nå't sån't. Vi har haft lång-helg. Men den försvann lika fort som normala kort-helger. Och idag satt jag där på Chili's med min Happy Hour margarita och såg ut över palmerna i den rosa skymningen. Sedan tog vi HD:n hem. Och jag har så förbenat svårt att bestämma mig för vad jag ska göra egentligen. Förra helgen var fantastisk, Runyon Canyon, Pink's Hotdogs, sightseeing på Melrose. Men allt det där, är det på riktigt egentligen? I'm lost in LALA land.

Hoppsan!

Det är visst sjyttende mai!! Grattis Norge. Och grattis Lilja och Wilmer som också fyller år idag!!!

Visst är det okej då?

Att stanna hemma när man är sjuk. To call in sick. Jag nyser och snyter mig konstant. Och hostar upp saker av varierande konsistens och kulör. Men jag har ju ingen FEBER! (åtminstone har jag ingen termometer att fastställa detta faktum med, men jag går på erfarenhet och känsla, eventuellt att jag är lite subfebril på ca 37,2 C). Jag gjorde det otänkbara i alla fall, ringde charge nursen imorse klockan 05.20 och meddelade att jag couldn't komma idag because I was sjuk. Och sedan låg jag och nojade i över en timme huruvida jag fattat rätt beslut eller om jag kanske helt enkelt bara -ve och fasa- hade drabbats av den stora latheten.
Det är inte lätt att vara jag. Men nu ska jag dricka upp kaffet, äta upp apelsinen och sedan bara ligga i soffan med min bok och ett paket kleenex. Så att jag kan gå tillbaka till jobbet imorgon.

Adele

Varför har ingen berättat för mig om Adele förrän nu? Och varför kostar biljetterna till hennes konsert på Palladium i L.A. i juni över $200???

Rapport från bloggledigheten

Jag hade inte tid att skriva. Nej, jag ska vara ärlig nu. Jag hade helt enkelt tröttnat på att läsa vad jag själv skrivit så jag var tvungen att lägga ned. Fast smygläst mina favoritbloggar, t.ex. de som Sara, Malin och Helena skriver, det har jag ju gjort. Utan att kommentera förstås. Jag har dock hunnit med en blixtvisit på en vecka i Sverige (två begravningar och ett 60-års kalas, akutenbesök med mamma och som tur var avslutningsvis ett par flaskor vin med Sofie.) Färdig med 6-veckors placeringen på ögonsjukhuset och nu tillbaka på Main OR.

Allting flyter

Eller "panta rei". Som den där filosofen sa. Man stiger aldrig ned i samma flod två gånger. Eller nå't sån't. Whatever. Jag skulle kanske egentligen skriva en uppdatering om vad som hänt under den månad som jag legat nere med bloggandet. Men orkar inte. Min hjärna behöver en respit. Den behöver fundera över vad den egentligen vill med livet, och sedan vore det trevligt om den kunde komma fram med en lösning till det trassel och villospår som hjärtat lurat in den på. Nog om det. Mer specifik än så kan jag inte vara. Kanske finns det en och annan här och där som faktiskt tittar in här och läser. Jag får nog skriva i min fina bok som J gav mig istället. Så länge. Så kanske jag kan vara lite mer konkret här så småningom.

Ash Wednesday

Har jag aldrig tidigare ägnat någon större uppmärksamhet. Denna onsdag i början av mars är liksom inte särskilt signifikant om man inte är religiös. Den har ju inga semlor eller annat gott kopplat till sig. Därför påpekade jag helt ovetande för en kollega idag att hon hade något kladdat på sin panna. Nu vet jag bättre. Cultural learnings.

Förresten, den där förkylningen, den var nog falskt alarm. I alla fall för den här gången.