Idag var en fabulous dag. Jag lyckades på egen hand tanka bilen och sedan köra till Beverly Hills. Där skulle jag möta K., en mycket trevlig individ jag råkat på här i röran. Jag glassade längs Sunset Blvd och insåg att Sunset i verkligheten inte riktigt alls ser ut som på film. Nåväl. Beverly Hills är ett uttjatat och i min mening ganska tråkigt namn. Men det är fint. Mycket fiiint (obs Lidingö-i).
Målet för resan var Robinson Gardens. En prominent kvinna vid namn Virginia Robinson (1877-1977) har nämligen testamenterat sitt dödsbo till countyt för publik åskådan. Inte mig emot. För övrigt var hennes hem det allra första på kullarna som så småningom kom att kallas Beverly Hills. Vi fick en underbar liten tour som ledsagades av ingen mindre än Claudie, en kvinna som borde vara någonstans mellan 80 och döden, och som med tungvrickande fransk accent spillde ut sitt hjärta över the Robinson manison. Det är skönt att vara turist. Och det är skönt att låtsas. Låtsas att man vore snuskigt rik i 1920-talets LA. Låtsas att man i fransprydd Charleston-klänning dagligen drack Dry Martinis med utsikt långt ut över havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar