Slutet innan början

Det känns som om jag under stress försöker assimilera mina omgivningar för att när jag anlänt sandstaden kunna plocka fram dem när vardagen blir för beige. För det blir den där borta. Inte grå, men beige.



Midsommar blev en tämligen tragisk historia. Tänker inte ens nämna vädret, för det är ett sån´t satans uttjatat ämne. Men det spelade in. Sedan upptäckte jag till min förskräckelse att jag inte orkade delta i ett firande jag blivit inbjuden till. Skam. Men så är det när man är bipolär light.

Idag stekte de tre musketörerna i solen på Blackans egen strand med tillhörande bar. Men det blev liksom lite rumphugget när ingen tagit med badkläder och de enda som kunde bada var de som hade åldern inne att springa omkring nakna.

Jag har in i det sista vägrat packa. Istället sprang jag i mina ultrakorta babyblå shorts genom Judarskogen och njöt i fulla drag.