Dessutom

Okej. Så jag passade på att äta 1000 kcal i svenska chips och en halv Toblerone-jätte-chokladkaka också. Men nu vaknade S.

Saturday i suburben

Frukost hos grannarna (de som är kvar), med forna grannarna (de som flyttat till OC). Mycket trevligt. Jag höll mig till kaffe... Klockan var ju ändå bara 10 på morgonen. De andra drack öl och Bloody Mary's... (Lämnar kommentarsfältet tomt). Hämtade upp S på LAX. Han hade med sig chips, godis, svenska tidningar och ett par utsökta plagg från Indiska. Lyckan var total. Nu sover S i soffan. Vi skulle försöka titta på "The Girl Who Kicked The Hornet's Nest" eller "The air-castle that was blown up" (förstår varför de modifierade titeln). Jag stängde av så länge, tyckte det var viktigt att han vaken tar sig igenom hela filmen. Och jag blir ju så sentimental av att se svenska filmer nuförtiden. Medan han sover ska jag smygsurfa Hemnet en stund, och fantisera om vilken lägenhet vi ska köpa när vi flyttar till Stockholm.

Ännu en vecka till ända

Det slog mig precis att de enda gånger jag sätter mig ned för att skriva ett blogginlägg är när jag egentligen borde göra någonting annat. Det kanske förklarar kvaliteten på innehåll och språk... Denna vecka har trots gräsänkestatuset gått relativt fort. Sön-tis hade jag besök av J från Vegas som skjutsade mig till och från jobbet. Mycket lyxigt. Onsdag färgade jag håret mörkt, vilket jag fortfarande inte bestämt mig om det var ett lyckat beslut eller inte. Torsdag råkade jag ta en tupplur som varade fem timmar, sen var det bara att borsta tänder och gå och lägga sig igen. Idag har jag drabbats av melankoli, som jag hoppas är hormonrelaterad, och nu måste jag faktiskt åka till gymmet eftersom jag inte tränat sedan i söndags.

gräsänka dådå

Tja. Söndag och tomt i huset. S's mobil fungerar inte i Stockholm, tydligen ingår inte internationellt användande i hans abonnemang. Han ringde ett ett betalsamtal från hotellrummet istället. Och lät hur trött som helst, han hade tagit en sömntablett på flyget till Amsterdam - den hade dock inte börjat verka förrän någonstans på Schipol. Själv försöker jag ta mig samman för att städa, tvätta, betala räkningar och stressa över att vara tillbaka på Main OR imorgon *tänk er Munch's "Skriet", för att lättare kunna föreställa er mitt ansiktsuttryck*.
Annars avlöpte gårdagens födelsedagsmiddag väl (råkade dessutom köpa en svindyr present, impulsiv och dan som jag är...). Men fasen vad jag saknar tunnelbanan när man ska hem mitt i natten.

fredagsMYS

Jag hyser hat-kärlek till det uttrycket. Men det är ju så himla skönt och myyyyyyysigt med fredag. När man är ledig på helgerna dvs. Imorgon vinkar jag av S vid flyget, han åker till Arlanda. Och jag blir kvar här och går på födelsedagsfest i Pasadena. Mycket underligt. Sen sover jag mörkrädd i en hel vecka tills han kommer tillbaka. Jag tycker nämligen det är väldigt läskigt att sova ensam i ett stort hus, det är mycket bättre att vara i en lägenhet där man hör grannarna hela nätterna.
Off-topic igen... Fredag var det ja. Dagen som måste maximeras. Frågan är bara vad jag ska hitta på för kvällen...

politiska Rävspel och andra framtidsplaner

Idag var en bra dag på jobbet. Men jag hamnade i en lite konstig sits. Min handledare för dagen började prata (inte helt fördelaktigt) om några av mina "kurskamrater" som hon handlett i programmet. Jag försökte svara så diplomatiskt som möjligt, och sa till henne att "folk pratar säkert en hel del om mig också... så att.. euh"... Hon undrade om jag litar på mina kursare. Njaä, sa jag, alltså - det beror ju på vad du menar - men näeh, jag litar väl mest bara på en handfull människor här i världen...
Usch vad det är svårt när folk försöker lura en in i att prata skit om andra. Skvaller och backtalk är ingenting but problem. Och visst har jag fler gånger i mitt liv än jag skulle önska, hänfallit åt att skvallra om andra en stund, men jag anstränger mig noga med att hålla kommunikationen på arbetsplatsen så rak och okomplicerad som möjligt.
När jag kom hem var jag lite mentalt dränerad. Och somnade med katten på magen igen. On another topic: Nyss ringde min signifikanta andra, och var eld och lågor över en ny business-idea han kommit på tillsammans med en kollega. Vi är inte riktigt on the same page om man säger så. Jag får nog allt ta en funderare över vad jag egentligen vill bli när jag blir stor. Under tiden åker jag till YMCA och tränar en stund.

Idag har jag

Solat i 25 gradig värme. Vilat. Försökt att träna (efter 30 min på löpbandet släcktes lokalen ned och det visade sig att YMCA stänger 7pm på lördagar...). Retat upp mig på bloggar där människor tycker sig veta bättre om vad andra människor ska tycka. Skrivit ett blogginlägg där jag tycker mig veta bättre om vad andra människor ska tycka om andra människors tyckande. Och nu: total dekadens i soffan med nachochips och Mike's hard lemonade, the Pink Limited Edition. Om en stund ska jag rulla ur soffan, ta hand om disken, gå och lägga mig inte alltför sent och förbereda mig för morgondagen. Imorgon ska jag träna (och hinna med mer än 30 min löpning), städa, luncha med en kompis, plugga och eventuellt hinna med en soltimme eller två. Lyckligtvis är jag ledig även på måndag eftersom det är Martin Luther King Day. Heja amerikanska helgdagar.

montag, måndag, monday, lundi

Skulle egentligen ha velat skriva ett längre och mera inspirerande inlägg, men jag är TRÖTT. En kollega sa idag "I'm soo tired... I shouldn't have had all that wine last night!!!" Jag ba' "No. How could you? On a Sunday?" Hon ba' "OK, mom." Alltså. Jag orkade faktiskt mer för 10 år sedan. Eller så var jag bara mer desperat. För jag är ju fortfarande mycket UNG - eller hur?!

Idag har jag jobbat i Santa Monica. Och hela långa vägen hem satt jag och fantiserade om hur skönt det skulle bli med en tupplur. Och det var det. Med kissen som värmde på magen. Nu ska tant tänka ut lite middag. Fryslåda à la Trader Joe's, kanske? Med ett glas vin till? Eller orkar jag upp imorrn då tro?!

WHAT?

Jag måste gå en kurs. Alternativt många kurser. Men den jag tänker på just nu har med datorer att göra... Fan.

two worlds or more apart

Jag ska bekänna mina synder; jag har fallit för en tv-såpa. The real housewives of Beverly Hills, jo, jag håller noga reda på dynamiken eller bristen därav mellan Kyle, Camille, Taylor, Kim och de andra botoxade och fashionabla kvinnorna. Och så tänker jag, att de verkar som om de bor på en annan planet, för att i nästa scen förundras över att de ju filmat någon kilometer från sjukhuset där jag jobbar. Sen stänger jag av tv:n och känner mig nöjd med det faktum att jag inte längre är någon housewife, of any kind - real or unreal. Jag är så glad att jag varje morgon innan dagen ljusnar släpar mig till jobbet med kaffemuggen som tröstnapp. Och det där, people -det är dagens sanning, jag är glad. På riktigt!

Jag är inte rädd, jag kan vårda

För det kan jag ju. Eller kunde. Så har jag idag överlevt första arbetsdagen på det nya året. Denna veckan är jag tillbaka på surgery center, i rum 9 eller 10, bara cystoskopier så det flödar om det hela veckan. Hittills har jag gjort nästan 4 månader i programmet, och tagit mig igenom Santa Monica, Main OR, surgery center och ögonsjukhuset. Nya platser, nya människor, nya sätt att göra samma saker på. Jag börjar bli ganska sliten nu, vill bara få landa på en plats och gå in på djupet med att lära mig någonting. Inte olika operationer vareviga dag; fötter, händer, artroskopier, hysteroskopier, laparoskopier, port-a-cath inlägg, njurtransplantationer, höft- och knäplastiker, pankreatektomier, laryngoskopier, bröstplastik och fan och hans moster för listan kan göras bra mycket längre. Jag känner mig så fånig, jag menar, jag vet ju hur man beter sig med patienter, jag kan ju grunderna. Och likväl så står jag där helt handfallen, bara för att det råkar vara ett cystoskop eller ett par candy cane stirrups inblandade. Suck. Jag har ingen aning om hur detta kommer att fortlöpa. Men jag vill i alla fall tro att jag gör mitt bästa.

1/1 11 som vi skriver såhär bakvänt i amerika

Nytt år och rosparaden på Rose Bowl. Jo, vi blev ju bjudna till fest igår. Och, ehum. Ja. Jag vill ju tycka att jag är öppensinnad och vidsynt. Min vän som bjöd in oss till sin vän, hon är väldigt trevlig. Men. Det var nog ett av de mest annorlunda tolvslag jag firat in. Kvällen inkluderade bordsbön (amen innan middagen, värdinnan var både republikan och katolik), bordsgrannen berättade att hon tar $65 i timmen för spirituell rådgivning och tillhör en frikyrklig organisation där man tillber helgon och profeter från de flesta världsreligioner, ett par andra gäster berättade om sin flykt från Kuba och liksom gnisslade tänder och spottade lite när Che Guevaras namn nämndes. De sju hundarna instängda i något rum på baksidan av huset löpte naturligtvis amok när fyrverkerierna avfyrades. Strax innan 01:01 010111 kände jag och S oss tacksamma för att få tacka för oss och återvända upp genom kaninhålet tillbaka till vår egen värld. Och jag får nog inse att även om jag accepterar och respekterar andra människors åsikter och tro, så känner jag mig nog mest bekväm i min egen lilla världsåskådning. Så liten på jorden är jag. Kanske till och med en smula trångsynt. Men jag är snäll ändå. Och 2011 får bli året då jag jobbar lite mera på att vidga min horisont.