Jag tänkte efter lite till. Och bestämde mig för att inte försöka delta i Montazamis midsommarfest. Det kändes inget kul att gå dit med ett självförtroende som för närvarande bottnar i skorna.
Jag är ingen lyxhustru anyway. Men jag har en bra levnadsstandard. Och alldeles för mycket tid att gnälla. Man säger att folk som bor i fattigare länder verkar så mycket lyckligare än västvärldens. Att de är mera livsnjutare. Tacka fan för det. Så upptagna som de är hela tiden med att arbeta hårt för att försörja familj och leverne. De har helt enkelt inte tid med grubblerier och neuroser gällande vikt, mode, och sociala spel. De bara existerar. Eller åtminstone försöker existera. Som sagt, jag behöver ett jobb. Så att jag kan få lite perspektiv på min egen tillvaro. Perspektiv får man som sjuksköterska. När man står där vid den cancersjukes bädd. Då inser man vissa saker.
Jag vill inte ha glamour och lyx i överflöd. Jag vill återta förmågan att finna glamouren i min egen vardag.
Surtant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar